Den där som jag hörde talas om 1994 när jag var mitt i hetsen och matcherna och jobbet därborta i USA. Nu förstår jag. Hur det känns att vara i Landet som chockar en hel fotbollsvärld just när det händer.

Sverige vann sin grupp. Precis som i Japan 2002 när motståndarna hette Argentina och England.

Svenskt hantverk kan bli till stor fotbollskonst och det är inte skitlagen vi skickar iväg ut ur handlingen.

Klart att det är laget. Klart att det är hallänningen Janne Andersson och hans kumpan, min hjälte Klas Ingessons barndomskompis, Peter Wettergren, som skissat på planen, som organiserade för kval och play off när Nederländerna och Italien flög all världens väg, som slipat på detaljerna inför detta mästerskap där inte många trodde att Sverige skulle gå vidare ur sin grupp. De har trott på spelare med halvdana karriärer, som placeras i kylskåp eller på avbytarbänkar ute i Europa, den inser bristerna och bygger ett lag som håller världsklass.

Vilket ledarskap!

Ja, i sin speciella stil, med sin svenska arbetarfotboll som kan klippa klorna också av de vassaste och mest aggressiva. Det är ett fantastiskt ledarskap de har visat upp för fotbollsvärlden och när de slutar en dag, Andersson och Wettergren, så kan de leva resten av livet som föredragshållare för dem som vill lära sig hur man bildar ett team där alla höjer varandra, där stjärnstatus inte behövs, där inga divor gör sig besvär och där uthållighet, arbetskapacitet, lojalitet kan få de största stjärnor att stupa.

1-0 mot Sydkorea, nästan oavgjort mot världsmästarna Tyskland, en solklar 3-0-seger mot ett Mexiko som imponerat stort, som gjorde en fantastisk match mot Tyskland.

Så mitt i detta VM gör Sverige plötsligt mål. En handfull chanser före paus, styrka i luftrummet, avslappnat och säkert på något vis från allra första stund. Tre mål i andra.

En underbar människa

Det är en fotbollsbragd Sverige har utfört. Sedan får långa, högljudda, reklampelare från USA säga vad de vill.

Sällan har jag sett ett svenskt landslag - och allt måste ses mot bakgrunden av de flesta spelarnas rätt låga status i sina klubbar - göra allting perfekt i alla delar.

Försvarsjobbet var strålande och det går inte att låta bli att plocka fram giganten Andreas Granqvist. Det brukar bli en och annan snedspark, han gick bort sig ett par gånger i en annars utmärkt match mot Sydkorea men nu gjorde han allt rätt. Han är en underbar människa, en kaptenstyp som den här harmoniska ensemblen förtjänar, han var rätt placerad hela tiden när mexikanarna försökte sticka hål på ballongen. 

Han och Victor Nilsson-Lindelöf har blivit ett team, ungefär som Jocke Björklund och Patrik Andersson under VM 94 och nu, på sin fotbollsålders höst när han lämnar den ryska fotbollen och flyttar Granen hem till Skåne för att försöka hjälpa Helsingborg tillbaka till Allsvenskan. 

Vilken stjärna Superettan får se. Och vilka nerver karln har. Mexikanarna gjorde allt för att psyka honom när han förberedde sig för straffen som Marcus Berg hade fixat. Han brydde sig inte. Han slickade sig om munnen, tittade i backen, bet ihop och tryckte in straffbollen stenhårt i krysset, med samma beslutsamhet och elegans som den engelske skyttekungen Harry Kane gjorde två gånger häromdagen.

En oförglömlig tabell

Jag måste titta en gång till på tabellen. Sverige först. Tyskland sist. TYSKLAND SIST. Världsmästarna, som det talades om som möjligen en bit ”over the hill” men ändå kapabelt att gå till final. Det är nog en av de största sensationerna i VM-historien. Tyskland, som bara för fyra år sedan förnedrade Brasilien, gjorde två mål på tre matcher. Två mål mot Sverige. Men finns inte med bland de sexton bästa. 

Det är sådant som inte händer men det händer konstiga saker när ett välorganiserat lag som Sverige finns med i handlingen. Då ryker Italien i play off, då får tyskarna åka hem innan VM på allvar har börjat och vad händer med Joachim Löw. När det blåser brukar löven falla. Tyskland skakar. Vad gör Angela Merkel?

Nästan alla svenska spelare gjorde något av sitt livs matcher. Har nog aldrig sett Albin Ekdahl så stark, så energisk, så nyttig för det svenska lagspelet. Han har problem i sin klubb, han är skadebenägen men nu har alla hjälpts åt för att få honom på friska ben och nu var urstark i närkamperna, sprang som en galning och tillsammans med Sebastian Larsson hade Sverige den här dagen ett mittfältspar, med destruktiv tyngdpunkt, som gjorde ett särklassigt försvarsspel. Ekdahl gjorde absolut sitt livs landskamp. Synd att stridshästen Sebastian Larsson missar åttondelen.

Firar hela natten

Emil Forsberg har trevat sig fram till sin rätta kapacitet och det fattades väl bara en fullträff bland alla halvträffar för att han skulle fått högsta betyg. Han var klok, intresserad, nyttig i många lägen där lite klokhet och kyla behövdes.

Toivonen och Berg slet och drog i allt och alla, Viktor Claesson har gjort succé på sin kant, Lustig och Augustinsson gjord sitt backjobb perfekt och det här precis så här det måste se ut. När världsstjärnor saknas, när tekniska brister och snabbhet inte finns på alla håll så måste varenda puzzelbit sitta perfekt, inga luckor skapas åt motståndarna, fångstnätet tätt och ogenomträngligt.

Sverige i åttondelsfinal - med ett genuint hantverk uppgraderat till konst.

Och det vittnar om det här lagets styrka att resa från smällen i slutsekunderna mot Tyskland och galningarnas hets över stackars Durmaz ödesdigra tackling. Det visar vad den här truppen är byggt av för virke.

Så mycket kvalité

Det är svensk fotbollssommar igen. I Mexiko också. Och jag tror sydkoreanerna firar ihjäl sig hela natten. 2-0 mot Tyskland. En chock i fotbollsvärlden. 

Och nordisk fotboll står sig. Danmark (med norsk förbundskapten) och Sverige vidare, Island (med en fotboll signad Lasse Lagerbäck) urtappert, starkt men utslaget av mycket skickliga Kroatien.

Det går att vinna på många sätt i fotboll. Janne Andersson och Sverige har visat fotbollsvärlden att plånböckerna och stjärnstatusen inte betyder allt.