Det kändes som en månlandning

Denna text är en krönika. Syftet med texten är att påverka. Åsikterna är skribentens egna.

Finns det någonting mänskligt, greppbart vi kan jämföra med?

En svensk (ja, i alla fall en halv) tonårsgrabb hoppar 605 i stav och de kallar honom Mondo. Världen.

Ja, snart äger han hela världen, Armand Duplantis, han som kom till oss häromåret som en skänk från ovan därför att pappa Greg och mamma Helena (född Hedlund) borta i USA hade en talang till son som ville göra sin mamma glad och representera Sverige.


En salig Armand Duplantis efter att han har fått guldmedaljen och det yttersta beviset på att han är Europamästare i stavhopp. Foto: Jessica Gow / TT

 

Och så, den tolfte augusti 2018, tre månader innan han skall fylla 19, gastkramar han hela sitt nya land, som om han vore uppfödd på psykologiska thrillers och är för ung för att förstå hur farligt sånt här är för ett gammalt hjärta.

 

Jag vet inte om det går att jämföra med någonting annat i svensk idrottshistoria. Som enskilt idrottsögonblick är det nog det häftigaste jag upplevt. Det är bortom det fattbara. Det känns som när jag en sommarnatt 1969 stannade min bil i östgötaskogarna, klev ur, tittade upp mot månen och försökte förstå; Neil Armstrong och Buzz Aldrin. De har gått där. Det kan väl inte vara möjligt.

Det som hände i Berlin kommer att bevaras som ett av de största svenska idrottsögonblicken.

Kanske har vi aldrig haft en större talang i svensk friidrott. Han är 18 år och utomhus finns bara en - den överjordiske Sergej Bubka (614) som hoppat högre. Genom tiderna. Där har vi perspektivet på bragden.

Sjöberg på Stadion

Jag var inte på Stockholms stadion den kvällen (1987) när Patrik Sjöberg (då 22 år gammal) satte världsrekord i höjdhopp med 242, jag var dock i Rom senare på året när han blev världsmästare. Hans världsrekordhopp är väl det närmaste vi kommer.

Men Duplantis är som sagt ännu tonåring, han kom till Berlin med personrekordet 593, ett resultat som ett normalt EM räcker till guld. Det är sällan man slår sina personliga rekord i en vansklig hoppgren mitt i mästerskapsdramatiken.

Han vann alltså den bästa mästerskapstävling i stav som avgjorts. Det kunde lika gärna varit en OS- eller VM-final. Han slog sitt personliga rekord med tolv centimeter och då skall man minnas att Bubka på sin tid (visserligen av ekonomiska skäl, men ändå) höjde världsrekordet med en centimeter i taget (bonus på 125 000 kronor) när han passerade sexmetersgränsen och klättrade mot höjderna och blev mångmiljonär under friidrottsgalornas glansperiod när han och Carl Lewis fick närmare en miljon för att starta.

Det är väl dags för Duplantis nu att lämna det där fåniga amerikanska collegesystemet där det är förbjudet att tjäna pengar på sin sport. I USA av alla länder. Han måste från och med söndagen den 12 augusti 2018 vara en av friidrottsvärldens allra mest attraktiva dragplåster.

Har det hänt?

Det är svårt att skriva det där. För det känns inte verkligt. Sitter jag och fantiserar? Vad faen håller jag på med? Det är klart att en svensk-amerikansk 18-åring inte kommer till EM och vinner på helt obegripliga 605? Det högsta hoppet i världen på tjugo år. Hur skall man kunna förstå?

Och som han (tydligen) gjorde det.

Jag har bevakat massor av OS och friidrotts-VM (och EM) på plats men jag har aldrig sett en så perfekt genomförd hopptävling som den Armand Duplantis gjorde. Hopp efter hopp efter hopp. Exakt på samma sätt. Det såg ut som repriser. Och han var inte i närheten av ribban. Han rörde den aldrig. Han svävade med luft emellan lika högt över på 605 som på 550. Det såg ut som 620. Det var en uppvisning i stilrent, effektivt stavhopp som vi aldrig sett.

Och detta i den allra svåraste av friidrottens grenar. Så komplicerad att få ihop. Ansatsen, stavisättningen, böjen, armhävningen, kroppsvridningen, ribbpassagen, insamlingen av alla kroppsdelar så att inte något finger fladdrar iväg och petar ner ribban. Duplantis hade fullständig kontroll på allt. Stavhopp är som en mångkamp i sig. Det är snabbhet, koordination, mod, styrka, akrobatik, teknik, tajming, allt i ett. Förlåt, jag hade förträngt rivningen på 580.

Vilken kärlek!

Bilderna kommer att spridas över hela världen på showen runt stavhoppsgropen. Den var känslomässigt oemotståndlig. Det är visserligen känt att mångkampare och stavhoppare har en viss familjär atmosfär vid sina möten. Men det här. Det var närmast rörande hur veteranen (och han som hoppat högst i världen, 616 för fyra år sedan) Renaud Lavillenie tog honom i sin famn, slöt honom i sina armar som för att beskydda honom, inte låta honom vara ensamma med alla de känslor som måste ha pulserat i honom när han klättrade höjd efter höjd mot det rent himmelska.

 Det var som en kärleksfull adoption. Och en efter en av motståndarna, de rutinerade medaljfavoriterna, anslöt och visade honom sin ömsinta respekt. Det var som kärlek. Och det var mitt i tävlingsallvaret så bedövande vackert. Ett närmast sagolikt idrottsögonblick att ta till sitt hjärta.

Ja, det är väl närmast onödigt ett skriva det men här räcker varken olympiska guldmedaljörer i skidor eller galopperande hopphästar vid jämförelse. Vi såg, på klassisk mark i Berlin, en svensk idrottsbragd av alldeles säreget slag. Bragdguld, Jerringpris, Årets prestation, Årets idrottsman, Årets svensk-amerikan, Nobelpriset i fysik.

Mondo, Mondo - ge honom allt!

Skriv kommentar

Idrottens Affärers artikelkommentarer modereras aldrig i förväg. Därför omfattas de inte av utgivningsbeviset utan varje person som skriver en kommentar står själv som ansvarig.
CAPTCHA
För att kunna stoppa spamrobotar på Idrottensaffarer.se ber vi dig fylla i texten i bilden i rutan nedan.
Image CAPTCHA
Enter the characters shown in the image.

Han bygger ett egentligen osannolikt idrottscentrum mitt i de småländska skogarna.  Torsten Jansson är en levande önskedröm för idrotten. Tänk om det fanns fler sådana...

En kvarts miljard tar han ur egen plånbok för att bygga ett hotell, en multihall och en kommande friidrotts- och fotbollsarena - i ett samhälle med 900 invånare och en pizzeria.

Allt sker med privata pengar, förtjänade via hans 70 bolag.

Slakthusområdet i Stockholm förvandlas. Söderstadion försvann, Diskussion pågår angående Johanneshovs framtid. Och nu Nu blir Tele2Arena i stället 3Arena. Ett tioårigt avtal träder i kraft i och med årsskiftet. Telekomkonkurrenten Tre blir ny namnsponsor i ett tioårigt avtal.

Samtidigt som Johan Lindwall, generalsekreterare på intresseorganisationen, Svensk Elitfotboll, SEF, konstaterar att ordningsläget i Allsvenskan och Superettan har varit det bästa på många år, (pressmeddelande 14 december)  visar polisens statistik från 2024 års 240 matcher i herrallsvenskan, att minst 7 756 pyrotekniska produkter har antänts.

Jerry Andersson, 56, Mr Troja, fick för ett år sen beskedet via Facebook att han inte var önskvärd i Ljungbyföreningen längre. I dag presenterades han som ny i Växjö Lakers organisation.

En prenumerant i handbollsklubben vann 100 000 på senaste dragningen i JOYNA, ett digitalt lotteri från ideella Folkspel. Samtidigt fick Rimbo HK, som sålde lotten, samma summa.

– Ett oerhört viktigt tillskott till vår verksamhet, säger styrelsemedlem Therese Hurtig.

Behållningen från Bingolottos Uppesittare-kvällen, dan-före-dan och en enskild kväll landade 2024 på 142 miljoner att fördela på klubbar och organisationer. Sedan gav Nyårsbingon ytterligare 14 miljoner i överskott. Totalt innebar det 156 miljoner kronor!

Tiden är inne… Svenska vinterhjältar  på skidor gör entré igen i TV. Den alpina säsongen drar igång på Viaplay Vinter.  Premiären sker i Sölden med storslalom för både damer och herrar. Men helgen bjudet ocks på ett antal fotbollsmatcher, eroende på vilken tv-kanal du har.

 

Du som gillar att se idrottsdramatik på TV får fullt upp i helgen. 

Mästartiteln är säkrad, men det betyder inte att arbetsro infinner  sig i Malmö FF. Många spelarfrågor behöver slutföras.

På tisdagen tillkännagav  MFF-ledningen att skyttekungen Isaac Kiese Thelin förlänger sitt kontrakt med MFF. Den 32-årige forwardens nya avtal gäller till och med 2026.