Tanken är god. Når man målet med att alla som börjar inom idrottsrörelsen som barn fortsätter livslångt så levererar man oceaner av folkhälsa och kan därför begära massor med mera stödpengar från regeringen.

Tanken är tyvärr orealistisk och riskerar dessutom att vara motstridig de stora grundläggande värden som idrottsrörelsen levererar.

Finns inte förutsättningar

Jag har senast den här veckan suttit med en senior ledare inom idrotten som ifrågasatt den här strategin. Hen är minst nummer 20 på listan som gjort samma iakttagelse. De är inte emot de fina målen men de inser att de objektiva förutsättningarna inte föreligger.

Jag delar av självklara skäl de fakta som säger att om fler idrottar livslångt så kommer samhällets kostnader för äldrevård, sjukvård och sjukförsäkring att minska samtidigt som tillväxten ökar och människor får en ökad livskvalitet.

Det behöver vi inte diskutera.

Låt oss då titta på de objektiva förutsättningarna.

Peak föreningsidrott ligger idag på elva år och trots oceaner av ansträngningar från idrottsrörelsens sida så lyckas man inte höja ålder för när barnen lämnar. Här kan vi då notera att konkurrensen om barnens fritid inte precis minskat. 

När Charlotte Kalla var 11 år i Tärendö 1997 var bredbandet väldigt smalt och så många fler aktiviteter än att ge sig ut på en runda till i skidspåret fanns inte. Sånt skapar vinnare. Internetstiftelsen levererade den 3 oktober årets rapport där 25 procent av ettåringarna använde internet varje dag. 80 procent av våra åttaåringar har en smartphone.

En kopiös hallbrist

Vi har en kopiös hallbrist. Det ekonomiska läget i våra kommuner är utifrån sociodemografi med äldrevård, integration, bostadskris och annat inte att leka med. 

7 miljoner vuxna till som skall rymmas inom föreningsidrottens tillgängliga kommunala lokaler är en tanke så orealistisk att den till och med får våra partiledares åsikter om regeringsbildningen att framstå som troliga.

Under de senaste 20 åren har andelen svenskar som tränar regelbundet ökat med 30 procent medan andelen som tränar i en förening ansluten till RF minskat med 20 procent. 

Kommersiella gym, egen träning, kommunala löpspår, utegym, promenader och på senare år hallar för träningsupplevelse från Lekland till Superparks och Bounce är attraktivare.

Vi är mer självständiga

Vi har en annan syn på tid. Förening är definitionsmässigt tillsammans. Tillsammans innebär att man skall vara på en viss plats vid en viss tid. Vi vill i ökad utsträckning träna på den tid vi själva valt, den plats vi själva valt i ett det sällskap vi själva valt. Världens bästa investerare Warren Buffet beskrev problemet när det gäller buss. ” En buss är en maskin som tar dig från en plats där du inte är, till en plats dit du inte ska, vid en tid du inte valt tillsammans med människor du inte vill umgås med. Typ så kan man beskriva problemet med bristande attraktionskraft för föreningsidrotten.

Våra föreningar har, tack och lov, ännu inga större problem att få fram ideella ledare till barnen i föräldrakollektivet. Huruvida våra vuxna barn skall ideellt ta på sig att vara ledare för mig och hustrun eller vi för dem har jag inte klurat ut. 

Mina föräldrar kan av naturliga skäl inte vara ledare för mig. Det jag noterat är att problemet inte föreligger då vi kan träna själva och det kommersiella gymmet är öppet 24-7, liksom promenadvägarna i kommunen. Nästan alla våra 15.000 föreningar med verksamhet är uppbyggda för att hantera triangeln. Golfen, Korpen, Friskis och i viss mån Simning och Orientering kan hantera vuxna. Antar att samma gäller Varpa, Boule och någon till men på det stora hela saknas förutsättningar helt.

Det hundratal 30-45 åriga män på svindyra cyklar i fåniga kläder av den typ som i Norge kallas ”Kondomdress” som vi ser när vi åker till golfbanan på helgerna är med i ett antal FB communities. De väljer en aktivitet som passar dem i hastighet och sträcka. Ingen förening, inga stadgar, ingen styrelse, bara vara där och cykla i grupp. Rundays är en app som gör att du kan träna löpning i grupp i varje stad i hela världen snart. Kostar ingenting. Ger samma gemenskap utan nackdelarna.

Digitaliseringen kommer att ge oss ett obegränsat antal virtuella ”föreningar” som tillfredsställer varje enskilt önskemål på träningsområdet till försumbara kostnader eller gratis. Här finns också gemenskapen kombinerad med den individuella friheten för tid. Den här konkurrensen blir mycket svår för föreningar.

Trendigt med jämställdhet

Rektangeln saknar utifrån ovanstående beskrivning objektiva förutsättningar på samma nivå som Torypartiets Brexit-politik. Så trist är det.

Förra månaden var Riksidrottsstyrelsen på utbildning i Jämställdhet och inkludering. Det är fint som attan och trendigt. Kan ses som en del av rektangeln. Nu vet jag att 25 års väl genomfört arbete med jämställdhet gör att idrotten är bättre än samhället på det här området och att idrotten är så stor att man aldrig kan vara mer än typ 10-20 procent bättre än samhället. Jag hade föredragit om Riksidrottsstyrelsen varit på utbildning i hur man använder Artificiell Intelligens och algoritmer för att rekrytera, bevara och utveckla användare. Sånt gör nämligen de i den kommersiella världen som konkurrerar med idrotten om vår fritid och träning.

Som parentes runt jämställdhet är jag väldigt glad över att SvFF och deras Sevana Bergström är med och utvecklar en strategi och en modell för hur fotbollen skall bekämpa hedersförtrycket. Det är ett gigantiskt samhällsproblem där fotbollförbundet skall ha all cred för att ni går före. Därmed sagt att värdegrundsarbete är viktigt. Här bör RF ställa in sig i ledet hos SvFF.

Svensk idrott, med RF som samlande organisation, skapar så oändligt mycket samhällsnytta, så mycket glädje, samvaro och stolthet. Jag blir ledsen när jag ser hur man med strategi 2025 väljer en bilmodell som bara kan köra i diket.

Man skall inte ge sig ut på Kamikaze projekt och det är vad strategi 2025 har blivit. Då har jag inte ens nämnt att den grundläggande omvärldsanalysen förskönades och att man la in begränsningar av typen organisationsform som gjorde arbetet omöjligt från dag ett.

Jag vill ha ett starkt och framgångsrikt RF som samlande röst för svensk Idrottsrörelse. Då krävs det en hög förändringshastighet, modet att ifrågasätta det man gjort tidigare och en förmåga att ifrågasätta sina egna dogmer.

Det saknar jag.