32.129 i Göteborg, 26.112 på Friends, 26.648 på Tele2, 14.533 i Norrköping.

Svensk klubbfotboll kommer aldrig att nå en standard som motsvarar det arenorna, festen, publiken egentligen förtjänar.

Men jag älskar allsvenskan ändå, det finns en kraft och en tradition och en kärlek runt den här gamla fina institutionen som känns bra i dagar som dessa

Åke tippar

Och om jag nu skulle slå till med en trolig sluttabell i Allsvenskan så här efter en omgång så skulle den se ut så här:

1. IFK Norrköping
2. Elfsborg
3. Malmö
4. Göteborg
5. AIK
6. Häcken
7. Djurgården
8. Hammarby
9. Sirius
10. Örebro
11. Halmstad
12. Östersund
13. Sundsvall
14. Jönköping
15. Kalmar
16. Eskilstuna

Ni vet ju allihop, att så här blir det inte. För det enda man vet är, att man ingenting vet.

Malmö FF har högst förväntningar på sig, tror sig möjligen mest av alla att kunna vinna Allsvenskan och litar kanske för mycket på att Marcus Rosenberg har ett evigt liv. 2014 producerade han 29 poäng, året efter 15 poäng, fjol 12 poäng. Ett sluttande plan. Han är ikonen, kulturbäraren, den givne kaptenen; men han har varit på krönet och är på väg nerför och riskerar att ta med sig mer än det han representerar som spelare.

Jag är lite rädd för att MFF knutit alltför stora förhoppningar till denne präktige återvändare - ett år för länge.

Blåvitt utan charm

IFK Göteborg verkar lika charmlöst (fast lite bättre organiserat) som fjol, det går lite på sparlåga i Blåvitts klubbmaskineri numera, det står inte fotbollstalanger i kö och knackar på Kamratgårdens port numera men stabilt, rejält, energiskt arbete kommer också att leda långt.

Norrköping och Elfsborg imponerar mest.

Jens Gustafsson har inte ändrat mycket i Janne Anderssons partitur; bollar skall framåt, hoten komma med jämna mellanrum, det skall löpas utav helvete och det skall pillas in bollar mellan tveksamma backar som lutar sig åt fel håll. IFK Norrköping har den skapande fotbollens viktigaste försvarsspelare; Andreas Johansson, den mest anfallande försvarsspelaren i svensk fotboll på senare år. Det närmaste en Franz Beckenbauer svensk fotboll varit, jag tror någonsin.

Norrköping styr

Därför att de kan spela förbi ett helt mittfält med en rak distinkt passning, som ett yxhugg mot den gordiska knuten, utan onödigt bollsladdrande i ingenmansland till ingen nytta som så många slösar bort alltför mycket tid med. Riskabelt dessutom. Just nu är det från Norrköping svensk fotboll styrs, IFK och landslaget hand i hand med en modell som kan bära en bra bit.

Elfsborg har jag följt på min CMore-arena med ett alldeles speciellt öga, inte minst sedan min gamle östgötska vän Klas Ingesson fanns där. Ingen klubb i Sverige har plockat fram så många fotbollstekniska begåvningar och hur många som kommer från marknaden i Värnamo går inte att räkna ut. Jag tänker på Victor Claesson och Niclas Hult och nu senast Issam Jebali med rötter i Tunisien.

Det finns en Elfsborgs-stil, en byggnadsmodell med kreativt snickeri som premierar teknik och kvickhet och som alltid är förtjusande trevligt att titta på. Inga brutala isbrytare i frontlinjen, inga typiska kraftforwards utan ett lirkande och virkande ända in i mål som ibland är fantastiskt, ibland blir en snubbeltråd som bromsar upp guldvägen.

Varning emellertid utfärdad för lavinartade eruptioner från Boråstrakten.

Malmö-Göteborg var en bitvis intensiv men inte särskilt välspelad match.

AIK-Häcken var välskräddat men trist och chanslöst men lagen stabila nog för topp sex.

Hamad årets värvning

Norrköping var så bra mot Hammarby, att jag inbillar mig att Hammarby är ett snäpp bättre än i fjol och klubben har sannolikt, i Jiloan Hamad, gjort årets bästa värvning. Hamad är en fantastisk lirare, klok och uppoffrande, en stor karaktär på planen - och utanför. Minns att han var en ung kapten i det kaxiga Malmö FF. 

Det finns många spännande spelare att följa; Sirius har en av de mest spektakulära, Kingsley Sarfo från Ghana. Som många av de andra spelarna från icke skidåkande nationer har han en fabless för att ogärna vilja skiljas från bollen men det uppvägas med råge av en mästerlig teknik, ett spelsinne av hög klass och en kärleksfull bollhantering.

Sirius kommer väl förberett med ett intrimmat lag under den härliga personligheten Kim Bergstrand och ett spel som i flera år närmat sig allsvensk klass. Sirius kan bli något av det Östersund var fjol. Det första intrycket av årets Östersund var inte lika hänförande; Halmstad vann rättvist och kan nog kravla sig upp på säker mark under den duktige Jan Jönsson.

Sundsvall svårbedömt eftersom Eskilstuna sannolikt är för tunt för Allsvenskan.

Kalmar premiäromgångens största besvikelse, Jönköping kan få det kämpigt, Örebro stabilt i mittsektionen.

Djurgården kommer att hämta sig från debaclet i premiären men Kim Källström måste kunna sätta mera prägel på laget om han skall nå upp till det förväntade epitetet Årets hemvändare.

---

Det jag hoppas allra mest; att samtliga kommentatorer förbjuds att påstå att ”ett lag ställer frågor till försvaren.” Jag skulle i så fall vilja avlyssna den konversationen på planen. Fråga: ”Hej, får jag dribbla av dig?”  Svar: ”I helvete heller.” Eller: ”Visst, var så god.” Man ställer inte frågor. Man attackerar eller hotar. Som till exempel Norrköping.