Så här går det till, Horace; misstänkt, med frågorna haglande som spöregn, med trovärdigheten på väg att försvinna i en storm över fjället utlyste Daniel Kindberg en presskonferens, sade vad han kunde säga och ställde sig längst fram och lät frågorna hagla.

En fullkomligt suverän uppvisning.

Ingenting vet vi om vad Daniel Kindberg i detalj misstänks för, inte vad han faktiskt har gjort, inte om han kommer att bli dömd eller rent av få fängelsestraff. Men ett vet vi; han kryper inte undan, skyller inte på någon annan, talar inte i gåtor, säger inte att han inte förstår, bryter inte ihop.

Han är allvarligare än vanligt men det han gör där på Jämtkraft Arena är väl egentligen både en pudel och en offentlig vallning av den ”schäfer” han är. Just nu i koppel.

En lektion för många

Det är en lektion, inte bara för den erbarmlige Horace, utan för politiker och företagare som förnekar, talar i gåtor, gömmer sig, vägrar svara när de hamnar i svårigheter.

Han gör det svåraste men det enda rätta.

Han frontar och ställer sig som ett skydd så att hans klubb kan lägga sig i lä bakom.

En ovanlig ledaregenskap.

Minns att Lennart Johansson växte till en stor ledare i mina ögon när vi var tillsammans i Argentina för VM i fotboll 1978. Då var förbundskaptenen Georg Åby Ericson i blåsväder efter ett lite aningslöst uttalande, förbundsordföranden Tore G Brodd opasslig och det blev den vice ordföranden, dåvarande AIK-bossen Lennart Johansson, som steg fram och visade, för första gången på internationell scen, sina ledaregenskaper. Det var, som ni vet, bara början på en fantastisk ledarkarriär i den största folkrörelsen i hela världen. Han gav skydd åt dem som behövde det just då.

ÖFK är inte misstänkt för något, ingen anställd i klubben heller.

”Det är jag som är misstänkt”, sa Kindberg.

Militärslik precision

Han berättade med militärisk sekundprecision om sina senaste förehavanden – väckt och anhållen 7.14, släppt efter noggranna förhör 16.41 två dygn senare.

”Jag har gjort människor besvikna. Det finns saker jag ångrar.”

I undertexten kan man utläsa att Kindberg är medveten om vad som läggs honom till last och att han inte har för avsikt att krypa undan eller skylla ifrån sig.

”Blir det rättegång, får vi se vad som händer.”

Han verkar förberedd för det också.

Han deklarerade, att han tänkte vara kvar i stan, gå på match som vanligt, finnas till hands för dem i klubben som behöver dryfta saker med honom, se folk i ögonen på gågatan.

Han var iskall i sin analys, självkritisk och medveten om att den som står i spetsen och blir överöst med blommor och beröm när det går bra också måste ställa sig längst fram och ta smällarna när någon erbjuder stryk.

”Jag har gjort fel”

Vad som än händer, vad Kindberg än har gjort, så tror jag att han med sitt sätt att agera och ta ansvar för sina handlingar gör det bästa för att skydda klubben.

”Det är jag som är misstänkt, jag som har gjort fel.”

Han säger det. ”Jag har gjort fel.”

Det är det som är så rätt. Och den stora skillnaden mellan honom och Horace, ”den siste grisen”, som gömmer sig i stian och grymtar med solglasögonen på.

Det är omvittnat att Daniel Kindberg är en ledare med en egen, egoistisk stil, han vill snedda över de demokratiska hindren och komma snabbare till beslut. Men där, på presskonferensen, var han helt trygg i – och de övriga i klubbledningen också – att ledarskapet och beslutsfattandet, drivandet av klubben framåt kommer att fungera utmärkt också utan honom. Time out på obestämd tid. Hur länge – eller för evigt – kommer de rättsvårdande myndigheterna att avgöra.

Jag tror inte kärleken till klubben kommer att minska. Frösöblomster blommar om och blommar om.

För Daniel Kindberg,  som ställde ut sig själv ensam i stormen utan skyddsnät, finns svaret på hans framtid gömd i en tjock lagbok.