Med 10 miljoner människor på 440 000 kvadratkilometer så har vi inom den kommersiella elitidrotten skapat fel förutsättningar som skadar oss.

Som exempel så omsätter belgiska ligan dubbelt så mycket som Allsvenskan. Samma befolkning, Lägre BNP än vad vi har, men tio gånger så många i varje arenas upptagningsområde då 45 minuter med bil tar dig längre än halva landet.

Trista slutsatser

Vi har 16 lag i Allsvenskan i fotboll, lika många i superettan, 14 i SHL och 14 i Hockeyallsvenskan. 60 lag där varje spelare skall ha en lön långt över genomsnittsinkomsttagaren i Sverige. I ett land där vi inte har orter nog med tillräcklig med BNP i upptagningsområdet för att motivera en plats bland de åtta bästa.

Relationen omsättning och tabellplaceringen är för valfri tioårsperiod 93 procent.

Idrottens omsättning kan inte överstiga 1 procent av upptagningsområdets andel av BNP (0,8 procent% ses som det relevanta nyckeltalet).

Studerar man SCBs tabeller över s.k. regionalbruttoprodukt så blir den enkla slutsatsen följande: Antalet kommersiella elitlag är för högt och det skadar både elitfotboll och Hockeyn. 

Kan dubbla omsättningen, om...

Det vi har befolkning och ekonomi till är ca tio lag i respektive serie. Tio lag i Allsvenskan, tio i Superettan, tio i SHL och tio i Hockeyallsvenskan.

Min tes är att vi skulle kunna dubbla omsättning per lag, sänka priset på spelare och förbättra rankingen och vår internationella kapacitet.

Jag föreslår inte att det här skall göras. Jag försöker bara beskriva konsekvensen av att vi har fler lag än vi har befolkningscentra med tillräckligt befolkningsunder. Jag utgår ifrån att frågan inte ens kommer att diskuteras av politiska skäl även om de största klubbarna som har mest att vinna nog tar de här frågorna över en stilla pilsner i slutna rum.

Det är osannolikt att det här förslaget skulle få politisk majoritet under de kommande 100 åren. Hur det blir därefter vågar jag inte ens gissa. Det är ingen kritik av vare sig fotbollen eller Ishockeyns organisationer. Jämfört med det engelska golfförbundet framstår de som snabbfotade.

Det skulle ge divisionerna under bättre förutsättningar och det skulle höja nivån på svensk elitidrott.

Har vi 100 miljoner kronor som gräns nedåt i Allsvenskan, 120 i SHL, 50 i Superettan och 70 i Hockeyallsvenskan så har vi inte BNP nog för mer än 10 lag per serie.

200 fotbollsspelare och inte 320!

Med tio lag i allsvenskan så behövs 200 spelare på lönelistan jämfört med 320 idag. Med samma kostnad och de 200 bästa spelarna istället så får vi bättre fotboll eftersom marknaden sätter pris på spelare, alternativt får vi lägre lönekostnader som ger rikare klubbar.

Rikare klubbar som har råd att utveckla sin verksamhet är bättre än rikare spelare.

Dubbelmöten hemma borta ger fler intäktsdagar och man får bortalag som lockar större publik. 

Självfallet lär vi få ett ökande antal klubbar i lägre divisioner som lägger ned. Det är en redan pågående verksamhet. Vi blir av med anomalier som breddföreningar som låter barnens föräldrar betala den olönsamma senioreliten i division två.

Men vi får ett kluster av klubbar på högsta nivå som ger mer Europapengar, högre standard, med bättre ranking som ytterligare ökar mängden pengar från Europa.

Krävs storlek på orten

Om vi går igenom de ekonomiska förutsättningarna för modern kommersiell idrott och vilka städer som kan skapa de pengarna till elitidrott så hamnar vi här.

Fakta är att den kommersiella elitidrotten kräver en storlek på orten på sådan nivå att vårt problem är att vi har slut på städer. Diverse fagra tal om att landsbygden skall kunna leva på samma villkor gäller bara ideell idrott. Den kommersiella idrotten behöver liksom ICA-butiken ett kundunderlag.

Vill vi ha högre klass på svensk fotboll och Ishockey är det här en väg framåt. Alternativet är att ordna 20 städer till med +50.000 invånare och en BNP per capita på minst genomsnittet. 

Ungefär så ser fakta ut. Notera nu vänligen att jag inte föreslagit detta utan bara försöker beskriva objektiva fakta och dess konsekvenser.