Stenhammar sa inget om mutkulturen

Denna text är en krönika. Syftet med texten är att påverka. Åsikterna är skribentens egna.

 

 

Initialerna var perfekt. OS som i Olympiska spel. OS som i Olof Stenhammar.

Men ingenting hjälpte. Stockholm hade inte en chans vid omröstningen i Lausanne i september 1997.

Aten vann och fick arrangera spelen 2004. Buenos Aires, Roms och Kapstadens representanter (Nelson Mandela bl a) fick åka hem med oförrättat ärende. Liksom Stockholm. Feel The Light blev Leave The Fight.

Denna augustimåndag 2020 fick Olof Stenhammar chansen att ge oss sanningen.

Kronprinsessan Victoria, här vid sidan av Olof Stenhammar medverkade i ansträngningarna att få OS till Stockholm.

Göran Persson såg ledsen ut och tillsammans med OS-generalen Stenhammar kunde han konstatera, att ännu ett svenskt försök att få OS misslyckats. De skulle som bekant bli flera. Mer eller mindre desperata försök med dålig timing, brist på lyhördhet mot den tveksamma befolkningen och utan att det politiska stödet egentligen varit riktigt starkt någon gång.

Den förre OS-generalen Olof Stenhammar har skrivit om misslyckandet i en memoarbok tidigare men när han nu (måndagen den 10 augusti) hade sitt sommarprogram återkom han till det som för en skicklig entreprenör (det är han bevisligen) och chanstagare med vinnarinstinkt fortfarande tycks vara ett ärr i hans hjärta, en plump i ett imponerande cv.

Chansen gick upp i rök

Jordbrukarsonen från Finspång i Östergötland har prövat på mycket. Ointresserad och dålig i skolan (relegerad till och med) blev han sjöman, importerade pooler, blev vice vd i Bonnierkoncernen, utbildade sig till börsmäklare i USA, startade Optionsmäklarna (OM) som blev en föregångare för nytt sätt att se på börshandel. Han sålde det så småningom till amerikanarna för 40 miljarder. 

Han vågade och vann.

Men inte de olympiska spelen till Stockholm.

Han skyllde på oturen att en galning (den s k OS-bombaren) dök upp och brände ner Nacka ishall,

Lidingö tennishall, Östermalms IP, Djursholms och Saltsjöbadens tennishallar.

Det var förstås en olycklig omständighet.

Kandidaturen misslyckades och 130 miljoner i kampanjpengar gick också upp i rök.

Nu tog Stenhammar ännu en chans att skylla OS-fiaskot på media. Och jag tar gärna åt mig. Jag granskade, analyserade och kritiserade Stockholmskampanjen hårt i mina krönikor i Sydsvenska Dagbladet. Jag inbjöds också av Dagens Nyheter att specialskriva en krönika där eftersom de ville nyansera sin egen, alltför positiva och okritiska bild av det som pågick.

Sanningen var att politikerna länge var ytterst tveksamma innan de under galgen gick med på att garantera spelen ekonomiskt.

Landets befolkning stödde aldrig kampanjen helhjärtat. Man fick aldrig en nationell uppslutning.

Försökte övertala mig

Jag minns så väl ett tillfälle; jag var på jobb i Falun, blev uppringd av Stockholmskampanjens vd Göran Långsved som ville träffa mig tillsammans med några av sina medarbetare. De åkte - hör och häpna - upp till mitt hotell, bredde ut sina kartor och kalkyler och försökte övertyga mig. Jag hade inte i min vildaste fantasi trott att det jag tyckte hade så stor betydelse. Inte heller att någon kunde tro att man på detta sätt skulle få en krönikör att ändra åsikt. Hur skulle det ha sett ut?

Uppgifter om mutor förekom. Stenhammar var misstänkt men efter två års förundersökning lades fallet ner.

Det är fullt möjligt att Olof Stenhammar ingenting visste. Tillräckliga bevis saknades hur som helst. Men det förvånar mig ändå att Stenhammar - när han nu hade chansen - ändå inte tog upp den rådande mutkultur som då, runt 1997 och åren dessförinnan, rådde inom Internationella Olympiska Kommittén - inte minst i samband med OS-ansökningar och val av värdstäder.

Stenhammar kunde berättat sanningen. Att Stockholm tog seden dit man kom. IOK-ledamöter bjöds till Stockholm, de fick vad de begärde av uppvakning, middagar, hotell, sprit och möjligen ännu mera. Det var så det gick till. Så gjorde alla.

Missade chansen

Det hade varit mycket intressantare om Stenhammar hade öppnat ridåerna till den världen. Stockholm var varken bättre eller sämre än någon av de andra kandidaterna. Systemet ändrades som bekant när den stora mutskandalen gällande vinterspelen i Salt Lake City avslöjades och det blev ett nytt system för hur kandidaturer skall granskas. Det sker nu på IOK:s bekostnad.

Stenhammar har mycket osagt i denna fråga. 

Det är egentligen inget försvar att påstå att man gjorde som alla de andra, att man aningslöst trodde att det gick till så, att detta var spelreglerna. Vad hände, vad gjordes? Hade varit intressant att höra hur allt gick till.

Man har alltid möjligheten att slå näven i bordet, att protestera mot rådande affärsklimat och säga att man inte vill hålla god min i elakt spel.

Den chansen missade Stenhammar.

Det blev till slut Salt Lake City (inför OS 2002) som gick för långt och mutade så uppenbart och vidrigt att bubblan sprack, det blev räfst och rättarting i IOK och - det vill jag väl ändå tro - lite renare spel om spelen.

Skriv kommentar

Idrottens Affärers artikelkommentarer modereras aldrig i förväg. Därför omfattas de inte av utgivningsbeviset utan varje person som skriver en kommentar står själv som ansvarig.
CAPTCHA
För att kunna stoppa spamrobotar på Idrottensaffarer.se ber vi dig fylla i texten i bilden i rutan nedan.
Image CAPTCHA
Enter the characters shown in the image.

SHL-laget Örebros tidigare vice ordförande och sportchef, Mikael Lindqvist, tidigare Fahlander, 49 år, dömdes på tisdagen av Örebro tingsrätt till tre år och sex månades i fängelse, i tre fall av grova skattebrott, samt fem års näringsförbud. Han var under flera säsonger, 2010-2014, ishockeylagets största sponsor.

På lördag, 30 mars, inleds 100 års jubilerande allsvenskan i fotboll, i en tid när våld och allvarliga incidenter på läktaren har ökat kraftigt. Ansvariga inom polisen talar till och med om att supporters till  lag från Stockholm, Göteborg och Malmö har ”radikaliserats” och inte är främmande för omstörtande verksamhet.Enligt en kartläggning av SVT har 224 personer tillträdesförbud till den allsvenska premiären.

Sverige behöver en smalare och mer centraliserad elitidrott. Det anser danska Idrottens Analysinstitut (Idan), i en utvärdering som presenteras i ny regeringsrapport från Centrum för idrottsforskning (CIF).
– Idans analys är viktig i ett läge där svensk idrott kommit till ett vägskäl. Vägvalet påverkar inte bara elitidrottens framtid, utan idrottsrörelsen i sin helhet, säger CIF:s utredare Johan R Norberg.

Jerry Andersson, 56, Mr Troja, fick för ett år sen beskedet via Facebook att han inte var önskvärd i Ljungbyföreningen längre. I dag presenterades han som ny i Växjö Lakers organisation.

- Egentligen har vi inget genuint idrottsintresse, trots att vi åkt både Vasaloppet och sprungit Lidingöloppet, säger Jan Blad,69, företagsledare och gudfader för Amo Handboll, nykomlingar i handbollsligan.

I Alstermo i Kronobergs län finns elit-handbollens mest anonyma lag, men med störst optimism via stor framtidstro. Och med stort stöd av Amokabel, en skandinavisk branschledande koncern med tre kabelbolag som tillverkar olika typer av ledningar och kablar. 

Sedan starten 1991 har den ideella organisationen Folkspel, via främst BingoLotto och Sverigelotten, betalat ut uppemot 18 miljarder till svenskt föreningsliv.  Men det är inte nog.nu startar Folkspel Joyna, ett nytt digital tlotteri.

Den 14 mars släpps podden Radiosporten Hockey och leds av journalisten Magnus Wahlman tillsammans med experten Per Svartvadet. Här ska mixen av intervjuer med stora hockeyprofiler, historierna bortom isen och aktuella händelser ge något den hockeyintresserade publiken inte får någon annanstans.
Radiosporten Hockey med Wahlman och Svartvadet är en podd där lyssnaren i varje avsnitt får höra några av de mest aktuella och tongivande rösterna inom svensk och internationell hockey. Här blandas intervjuer med aktuella och profiler med analyser från programledarna.
Köp – och säljfesten rasar med oförminskad intensitet i hockeyns högsta divisioner. Vad som tidigare dementerats med eftertryck blir den här årstiden till sanningar. Kontrakt rivs, och nya skrivs. 
Att SHL-lag har spelare i karantän, och vägrar  tillträde till omklädningsrum, har mindre betydelse – bara kontraktssumma och längd är tilltalande.