Operan, Dramaten och Allsvenskan - tre ouppfyllda drömmar för de flesta.

Teaterprovet som jag aldrig framförde - vågade inte ens åka till Stockholm - sångrösten som inte nådde högre än till Vadstena manskörs tenorkrav, Allsvenskan; nej, hur skulle det gått till.

Vansinniga drömmar

Dessa tre. Konstscenerna. Tre vansinniga drömmar.

Allsvenskan fyller 100 år. Attraktiv, välbesökt, ibland eldfängd och riskabel.

Klart man drömde.

Men vi hade inte ens ett fotbollslag. Inte ens Lingonseriernas vildvuxna ris växte i byn på Östgötaslätten. I grannsocknarna sparkade bondpojkarna hälsenorna av varandra, dit kunde vi förstås cykla, men i min by; inget lag, inga idoler. Från det stora gårdspalatset där far min arbetade sträckte sig väldiga ängsmarker ner mot den berömda fågelsjön Tåkern där ankorna tjattrade som en ståplatspublik och rördromen brölade ödesmättat, som efter en uddamålsförlust i slutsekunderna.

Från en igenväxt fotbollsplan

Man kunde se skymten av vad som en gång varit.

Det är kanske den tomheten, den längtan som ställer i ordning perspektiven och får oss att förstå hur oändligt långt steget är från en tuvig, bortglömd, igenväxt fotbollsplan till strålkastarljuset..

Resterna av en fotbollskultur fanns kvar. Bastanta, fyrkantiga målstolpar, angripna av förruttnelse, flikar av nät som hängde tomma på snedvridna krokar som i en övergiven fiskeby. Komockor som jättepizzor i straffområdet. Ingen kalk efter linjer som en gång funnits, de yttre ramarna för figuranterna. Allting upplöst av tid och regn. Ingen plan, ingen klubb, inget lag.

Allsvenskan - lika obegripligt ouppnåelig som månen. För oss i obygden. På 50-talet.

Men för rätt många andra; som Dramaten, eller Operan, teater men med ett icke förutbestämt slut.

Minns inte vem som sa det, men jag tycker mycket om definitionen av begreppet kultur: mänskligt beteende i gestaltad form. Fotboll - om något.

Skrivmaskiner och fotboll

Framförandena ytterst varierande. Vid den allsvenskan premiären på Kopparvallen i Åtvidaberg den 15 april 1968 hade jag min son i knät. Vi hade flyttat till Allsvenskt land. Så skiftade vi det fotbollskulturella arvet snabbt och enkelt; mannen från koblajorna och fotbollsöknen kunde överlämna lyxen, flärden, fotbollskoreografins finaste uttolkningar till nästa generation. Doften av varm korv och liniment på köpet, svetten från Ralf Edströms tröja.

Och där, på Kopparvallen, med Facits industrier som kuliss och välgörare, inträffade det häpnadsväckande att ett litet bruk på nedgång med flämtande gatubelysning kunde morska upp sig och tvåla till huvudstadens neonupplysta snajdare.

Den lille gossen visste ju ingenting om historien, att Allsvenskan bildats 1924, att idolerna en gång haft namn som Sven Rydell, Sigge Lindberg, Putte Kock, Svenne Berka, Kalle Svensson, han skulle i sinom tid höra talas om Gunnar Nordahl och Nacka Skoglund.

Gossen var historielös men berörd av de lyckliga omständigheterna, att hans far var reporter, att de för några år sedan hamnat i Linköping, bara tre bilmil till Åtvidaberg där artisteri, kreativitet och internationella framgångar, med bibehållen småbrukscharm, skapade moderna skrivmaskiner och attraktiv fotbollsteater. Vad behövde en sportjournalist mera än fotboll och en skrivmaskin.

Bruken hade en fördel

Fotbollen hade pågått ett tag i olika former innan Allsvenskan bildades för 100 år sedan. Den första matchen med engelska regler - de som gäller alltjämt - spelades på Balders Hage i Göteborg den 22 maj 1892. Det sägs att vi borde tacka Göteborgs gardinfabrik för nåden att undfägnas med fotboll; arbetskraftsinvandrarna kom från England, i sällskap med lågtrycken, och hade fotbollar i bagaget. Så Göteborg var först och bäst men just nu är det Malmö FF som ståtar med flest mästartecken.

Industrierna, bruken, brandkårerna - det behövdes arbetsgivare för att bygga allsvenska fotbollslag. Det var arbetargrabbar med vanliga jobb som fyllde ut de allsvenska kostymerna.

Heltidsproffsen har kommit till Sverige på senare tid. Lite sedlar kunde slinka ner i fickorna på de mest attraktiva spelarna också då, men främst hette lockbetena, jobb, lägenheter, då och då en kostym eller en cykel för enkel transport till bruket. Just bruksmiljöer som Degerfors, Sandviken och Åtvidaberg hade det förspänt. I Åtvidaberg värdesatte man också uppmuntran, avkoppling och underhållning vid arbetsveckans slut. Folkets teater.

I just Åtvidaberg var det baroniet Adelswärds starke man, Theodor Adelswärd, som i 1900-talets början ville skapa ett mönstersamhälle, en trädgårdsstad av engelsk modell. Fotbollen hade här en roll att fylla och tillsammans med teknikföretaget Åtvidabergs Industriers (som blev Facit) dåvarande chef Elof Ericsson skapades förutsättningar för elitfotboll som förströelse och omväxling åt ortsbefolkningen - de flesta anställda på nämnda företag.

Åtvidaberg blev med tiden Sveriges första och hittills enda företagsägda lag i Sverige. Alla spelarna, alla i styrelsen jobbade där. Det blev mästertecken både 1972 och 1973. I ett samhälle på 12 000 invånare. Det kommer aldrig att hända igen.

I krigets skugga

När Allsvenskan bildades 1924 sågs den som ett vågspel med fördyrande resor men landslagets överraskande brons vid OS i Paris samma år satte fart på publikintresset.

Tipstjänst bildades och vadhållningen, som pågått som skumraskverksamhet i privat ägo, förstatligades och spelintresset, chansen för fattiga jobbare att vinna en slant, lockade publik. Under andra världskriget blev fotbollen ett uppskattat avbrott från ransoneringar och krigsrapporter och när det gällde att bibehålla underhållningsvärdet på anständig nivå lyckades Norrköpings starke man, Nalle Halldén, särskilt väl.

Trots inkallelser och mobilisering fick han oftast hem sina spelare till söndagens match trots att de låg gömda på hemliga adresser någonstans i Sverige. Han hänvisade, vid sina enerverande kontakter med regementscheferna, till statsminister Per Albin Hansson ord om att livet skulle levas normalt. Och riktigt normalt var det inte, menade han, om inte IFK Norrköping kunde ställa upp med bästa lag. Spelarna fick permissioner och Norrköping kunde vinna fem allsvenska segrar på 40-talet.

Amatören dog i Öster

Under 50-talet dränerades Allsvenskan på sitt finaste artistgalleri när utländska klubbar, företrädesvis italienska, köpte allsvenska stjärnor som Gunnar Nordahl, Gunnar Gren, Nils Liedholm, Nacka Skoglund, Kurt Hamrin, Garvis Carlsson,  med flera men ett fotbolls-VM i Sverige 1958 återväckte ett avsomnade publikintresse och 1959 noterades det hittills högsta publiksnittet i Allsvenskan, 13.369 åskådare.

Amatörbegreppet försvann när Östers IF skrev de första kontrakten med sina spelare inför säsongen 1968. Åtta spelare erhöll 6000 kronor, övriga 3000. Om året.

Idag erbjuder Allsvenskan heltidsanställningar och det utländska inslaget är stort och svenska tonåringar säljs till utländska klubbar för mångmiljonbelopp.

Föreningarna är idag finansierade av sponsorer, TV-bolag, utländska klubbar, souvenirköpare, publik, de klassiska arenanamnen utbytta mot företagsnamn, agenterna lurar i vassen, speldjävulen härjar, fansen trogna och entusiastiska, matcher hotas av huliganer och pyroteknik men publiken, live och via TV-sändningar, är större än någonsin.

Sorg i fotbollsstaden

När MFF - landets främsta klubb med 22 svenska mästerskap - åkte ur Allsvenskan 1999, märktes hur förstämning förlamade den fotbollsimpregnerade staden Malmö.

Det var som att en kär gammal vän gått bort. En pelare i stadsbygget, en kulturinstitution, en socialpolitisk magnet, en bamse att ty sig till, älska och hata men alltid bry sig om, oroa sig för, hade plötsligt marginaliserats.

Storföretag såg sponsorpaketen sjunka i värde, en kulturscen hade tappat sin lyskraft och i Stadshuset flöt alla de politiska färgerna samman till en gråsvart, sörjande massa. Ett storlag i fotboll bedövar i svåra tider, ger extra återbäring på skattepengen, engagerar och håller samman.

Det var som att en hel stad plötsligt insåg att allsvensk fotboll är ett nödvändigt bidrag till ett fullvärdigt liv men också, precis som när det gäller demokratin, ingenting som kan tas för givet. Allt kan tas ifrån oss om olyckan är framme.

Fotbollsallsvenskan erbjuder Sveriges största och mest besökta kulturscen. Idag 100 år gammal. Piggare än någonsin.