Verkligheten blev och är plågsam
Det är något sorgligt med Malmö FF:s resa ute i Europa. Trots att den ger spel i Europa League i höst och trots nya inkomstmöjligheter på uppåt ett par hundra miljoner.
För på något vis fick vi också ett klart besked. För MFF och för svensk fotboll.
Hit men inte längre. Sällan har den definitiva platsen i fotbollens näringskedja cementerats lika tydligt som här och nu.

Det var bara drömmare som trodde på en vändning i Prag efter 0-2-förlusten hemma i Play off till Champions League mot ett välorganiserat och bättre Sparta. Vi andra såg det redan i hemmamatchen; några millimeter för korta, några sekunder för sena, lite för korta i rocken. Vi talar om det svenska lag som har bäst ekonomi och förutsättningar, som drar till sig många bra spelare, som toppar Allsvenskan; vi måste inse att inte det räcker, att svensk fotbolls klubbar blir kvar i den onda cirkeln. 2-0 också i Prag-returen.
En säker brygga
För så här ser du ut; spelare väljer Malmö FF för att klubben sannolikt betalar bäst, syns mest och har filosofin att alltid sälja till utlandet när priset är det rätta. MFF har blivit en säker brygga ut till ännu större fotbollsäventyr. I den bästa av världar och med ett värvningssystem som gynnade klubbarna mer än spelarna hade Hugo Larsson, Derek Cornelius och Sebastian Nanasi ingått i truppen nu.
Men de lyste för starkt, kittlade större klubbars köplust, bearbetades av agenterna och försvann. Det är så det går; det finns chans till en kort period av full återbäring när talanger börjar blomma och i kombination med rutinerade, säkra kort och återvändare kan man få till ett framgångsrikt vinnarkoncept och till och med ta sig ut i Europeiskt gruppspel på anständig nivå. Champions League är för drömmare, Europa League där realister, Conference League för bottenskrapet.
I lyckliga stunder - det har MFF bevisat tidigare - kan lyckade värvningar av stabila lagspelare, speciella talanger i sin första blomning och ännu inte uttjänta återvändare bli till en lyckad kombination och bära till Champions League. Det har gått. Kommer att bli ännu svårare framöver. Så vad gäller årets internationella uppdrag har MFF klarat av det rimliga, det realistiska. Det blir åtta matcher mot företrädesvis mycket bra lag i höst och i januari i ett nytt europeiskt seriesystem.
Säljer allt dyrare
Det tycks ändå ha blivit så; svenska klubbar har börjat sälja alltfler spelare till allt bättre klubbar för allt högre summor. Betalningen från Ajax till Malmö FF för Zlatan Ibrahimovic 2001 (82,5 miljoner) var hisnande då och jag har länge tyckt att spelare sedan dess sålts alldeles för billigt. De har femdubblat värdet bara genom att byta till en utländsk tröja. Det har ändå ifrågasatts varför Malmö FF, mitt under sin viktigaste period med kvalmatcher och Play off till Champions League sålt försvarsjätten Cornelius och lagets bäste spelare Sebastian Nanasi.
Det är en ekonomisk, en mänsklig och en strategisk fråga. 125 miljoner är en rejäl peng och kompenserar (ekonomiskt) för uteblivet Champions League-spel, Nanasi har varit flitigt uppvaktad under ett år och kunde sålts tidigare och det är viktigt för klubben (det intygar också sportchefen Daniel Andersson) att signalera till spelarmarknaden, att MFF är en klubb som ger spelarna chansen att flyga när det rätta budet kommer. Man vill vara en klubb som drar till sig utvecklingsbara spelare för att så småningom sälja vidare. Som Daniel säger: ”Vi vet att vi inte är slutstationen i näringskedjan.”
Konsten, för en yrkesman som Daniel, är att hitta den rätta balansen mellan de unga, potentiellt säljbara, dra nytta av deras förmåga något år eller två, fylla truppen med habila spelare på allsvensk nivå och plocka hem utlandsproffs i slutet av karriären vid rätt tillfälle medan de ännu har något att ge. Markus Rosenberg är väl det lyckade praktexemplar.
Flera på skadelistan
Just nu har MFF, bland andra, Niclas Moisander, Anton Tinnerholm, Stefano Veccia på skadelistan, ytterligare en lång rad värvningar har slagit fel och har fått säljas vidare eller hyrs ut utan att ha gjort något avtryck, den medicinska kontrollen och bedömningen av tilltänkta köp tycks inte skötas tillräckligt seriöst. Just nu hopas frågetecknen runt blott 25-årige Sead Haksabanovic. Han ser tung och otränad ut de korta minuter han visat upp sig, han är MFF:s dyraste värvning (23 miljoner) och var tänkt som ersättare när Nanasi såldes till Strasbourg. När jag såg Haksabanovic som 17-åring göra allsvensk debut i Halmstad var jag övertygad om att jag såg en sällsynt storstjärna i vardande. Nu säger Daniel Andersson, apropå att Haksabanovic inte ens fick åka med till returmatchen i Prag: ”En missräkning”. Problem med ljumskar. Men varför köptes han inte? Det syns lång väg att han inte alls är redo. Och han är inte den enda skadebenägna spelare som MFF köpt in.
Det blir en krävande höst för MFF. Åtta matcher skall spelas (hemma eller borta) mot åtta av de 36 lagen i Europa League. Inspirerande naturligtvis. Samtidigt skall den allsvenska förstaplatsen försvaras. Svårare än väntat. Förlust i Mjällby, poängtapp i Kalmar, en bred spelartrupp måste användas men det jag sett hittills, när Henrik Rydström kört med ”B-laget” för att fördela slitaget, är spelare som Otto Rosengren med flera som fått chansen men inte tagit den.
Just nu är känslan; Europa svårintagligare nu än när MFF senast var i Champions League, försvaret är inte lika pålitligt och Rydströms spelmodell har just nu några hack i skivan.
Så frågan måste ändå bli; kan MFF vinna några poäng i Europa och samtidigt ta hem Allsvenskan?
Kommentera
Vad anser du? Låt oss diskutera, antingen med Facebook – eller med kommentarer direkt på sidan.
- Kommentera med Facebook
- Kommentera utan Facebook
Skriv kommentar
Mest lästa just nu
Mjällbys genombrott i svensk fotboll är inte fullt så överraskande som det kan tyckas.Nu framkommer att klubben årligen har förbättrat resurserna sedan 2017 och stärkt sin ekonomi.
I dag säger Magnus Emeus, klubbens ordförande:
– Vi hade ett eget kapital som var minus 4,5 miljoner 2016. Men 2021 hade det förbytts till ett plus på 15 miljoner och nu har vi byggt ett eget kapital på 46 miljoner.
Kärt barn har många namn, brukar det heta. Ursprungliga Swedbank Arena blev Friends Arena som skiftade till Strawberry Arena och nu kunde det vara Pride Arena,. Multiarenan i Solna firar nämligen ett år med Nordens största Prideflagga.
I samband med att Strawberry Arena har ett årsjubileum är hotellkoncernen stolt huvudsponsor till Stockholm Pride, och tar sitt engagemang ett steg längre. Under Prideveckan kommer förvandla största arenaN till en gigantisk, lysande Prideflagga för att markera allas lika rätt och värde.
Tre svenska golfspelare är aktuella, men i olika skeden av sitt umgänge med den därlilla vita bollen.
Henrik Stenson går nu ut och medger att han fick en halv miljard kronor för att byta till omdiskuterade LIV-touren, men sportsligt går det mindre bra
Alex Norén funderar på vad som hände i sista avgörande tävlingen. Han höll på att ta steget till översta världseliten, men snubblade och missar PGA-slutspelet.
Ludvig Åberg kan däremot se fram emot tourfinalen i Atlanta där vinnaren belönas med ofattbara tio miljoner dollar (100 miljoner), men han har haften vacklande form.
Jerry Andersson, 56, Mr Troja, fick för ett år sen beskedet via Facebook att han inte var önskvärd i Ljungbyföreningen längre. I dag presenterades han som ny i Växjö Lakers organisation.
Finansmannen Christer Gardell lättar på oplånboken igen. Vill han stötta r OS-guldmedaljörerna i beachvolleyboll, David Åhman och Jonatan Hellvig.
– De är fantastiskt duktiga idrottare och de är jättefina förebilder, säger Gardell till SVT Sport.
Fredag 13 juni – en turdag för en vinnare från Dalarna.
Personen, som var på plats hos ideella Folkspel i Göteborg för högvinstskrap, fick se tre rutor innehålla 25 miljoner kronor, den största direktvinst som en skraplott genererat.
Hon tog emot Guldskölden ovh hyllades som årets kvinnliga programledare för ett par dagar sedan. På tisdagen fick Karin Frick huvudrollen igen Hon är utvald som ny programledare i Mästarnas mästare och ska ersätta en person som har blivit mycket uppskattad av tittarna. Micke Leijnegard. har i 17 år varit den trygga rösten med intensiv närvaro i SVT:s folkkära program Plötsligt flyttas han åt sidan… Och bakomvarande skäl vill inte SVT:s ledning prata högt om.
. Det är Bäckström-feber i svensk ishockey. Brynäs ”hemvändare”, Nicklas Bäckström, 38 år i november, och 18 säsonger i NHL, är det bästa som hänt SHL-ishockeyn på år och dag! Ligalagens ekonomiansvariga säljer säsongbiljetter som aldrig tidigare och kryssar för i almanackan när Brynäs kommer på besök.
En försmak ges redan på torsdagskvällen, den 14 august. TV 4 finns på plats i Holmen Center i Hudiksvall, invigd 1989 och med 1 565 som publikrekord från finalen i Hockeyettan i våras, Hudik Hockey mot Troja Ljungby.