jo, lite bryd ser han allt ut att vara, Henrik Rydströms filosofi präglar MFF, men vissa frågetecken växer. Foto: Anders Bjurö / TT
Jag tror också att MFF vinner Allsvenskan. Men inte ens det kommer att adla Henrik Rydström.
Sverige på 2000-talet är redan erövrat. Gulden kommer med jämna mellanrum och oftare än för någon annan klubb. Men det finns ju högre mål.
MFF har länge uttalat att man tänker bli Nordens regerande fotbollsklubb men har tvingats inse att både norska och danska klubbar haft större framgångar internationellt. Dock; under 2014-2015 visade klubben sin kapacitet och grundlade den mer än halva miljard som nu gör klubben till den rikaste i svensk idrott.
Kan bli straffade
Allsvenskan räcker inte. Allsvenskan är mer eller mindre en självklarhet. Det är Europa som gäller i år. Kval senare i sommar. Gruppspel i Champions League det givna målet. Truppen är starkare på bredden än åren då PSG, Real Madrid och Juventus kom till Malmö för spel om poäng, men det fanns en spelarstruktur, ett spelsätt och en organisation som var starkare då.
Så det är vad jag funderar på; hur kommer Henrik Rydström att regissera sina spelare inför årets internationella utmaning. Den possession-fotboll som han är en stark förespråkare för - jag skulle nog ibland vilja karakterisera den som poserings-fotboll - kan bli hårt straffad i internationell konkurrens. Han måste ha en råare, enklare, rakare och primitivare variant att ta fram när motståndet blir skarpare.
Småduttandet i backlinjen kommer att bli straffat. Det håller oftast i Allsvenskan därför att motståndare inte vågar blotta sig med alltför högt och aggressivt spel, men vi har också sett lag (Elfsborg, Gais och Häcken t ex) som kommit på hur man kan komma till tals också med årets stora favorit. Och självöverskattning är också en fara. MFF hade Häcken under god kontroll, ledde med 2-0 men Rydström tog några felaktiga och alltför tidigare byten för att spela av matchen - och en maskeringsmiss av Pontus Jansson (och Sören Rieks) och en obegriplig hands av Martin Olsson kostade två poäng.
Bättre variation
Det skall sägas; Rydströms extremt vänsterorienterade fjolårsspel är inte lika strikt och lättläst i år. Bättre variation, bättre utfall på fasta situationer, bättre kontringsspel. Men det är inte så många lag som har självförtroende nog att satsa högt och blotta sig för överrumplingsattacker när de möter Malmö.
Det är variationen av spelartyper, individuellt skickligare spelare på flera positioner som gör Malmö till ett starkt lag. I spelmässigt jämna matcher är det udda spetskompetens som avgör.
MFF kommer inte att promenera hem den här Allsvenskan och tveksamheter, ibland alltför lågt tempo, den höga passningsfrekvensen (hundra pass för att ta sig till motståndarnas straffområde) är, som sagt, poserande, nästa pornografiskt som en audition hos Playboy innan någon kommer på var farorna lurar.
MFF har startat årets allsvenska övertygande men har kapacitet för mycket mera. Laget är som farligaste när man spelar rakar, enklare - och framåt. Alltför många spelare har tankarna (och kroppen) riktade hemåt när de tar emot en boll, det är säkerheten först, men i det allsvenska umgänget har laget mycket mera att hota med. Förlust i Borås, poängtapp på Hisingen och ytterst knapp och nästan inte välförtjänt 1-0-seger mot nykomlingen Gais.
Ett imponerande Gais
Jag är djupt imponerad av det Gais åstadkommit i årets Allsvenskan. För två år sedan spelade laget i Ettan södra, vann den, tog andraplatsen i Superettan ifjol och håller nu, efter tio omgångar, en tredjedel av serien, till i toppskiktet. De s k experterna - de är många färre än man ni och sierskor är de framförallt inte - tippade Göteborgs Makrillar på en klar jumboplats.
Det tog den charmfulle och minst sagt entusiastiske tränaren Fredrik ”Fidde” Holmberg med ro. Inför årets allsvenska start sa han: ”Jag kan inte se hur det skulle kunna hända att vi åker ur”.
Han sa det inte för att han var kaxig eller för att sätta ut hakan och provocera.
Han sa det på goda grunder och för att han bäst av alla känner de spelare som nu gjort sensation efter att ha åkt på 0-4 i baken i premiären mot Brommapojkarna.
Här kan Rydström lära sig
Nu kan vi alla bättre förstå hans övertygelse. Laget spelar inte tråkigt för att freda sig utan klokt, metodiskt, rätlinjigt, övertygande och med blicken och tanken riktad framåt. Jag tror till och med att MFF:s Henrik Rydström skulle ha en del att lära här, för när det smånätta bollplockandet blir till en mani, så spelar man bort mängder av tid på totalt ointressanta ytor.
MFF:s första halvlek mot just Gais på hemmaplan var en uppvisning av MFF i totalt impotent fotboll. Gais spelare skall naturligtvis ha sin del av förtjänsten att det tänkta mästarlaget blott förmådde posera och det hade inte varit helt orättvist om de nollat favoriterna.
Beröm till en tänkt jumbo, kritik till en förväntad serieledare; ja, så kan det också bli en vacker dag i maj när en krönikör är på det humöret.
Skriv kommentar