:Nu har det varit upptaktsträff och vi försöker orientera oss i lite nya sällskap, prövar att utläsa vad en vinter och några öppna transferfönster har gjort med de styrkeförhållanden som rådde i fjol när lilla Mjällby, med norska influenser och en sund och jordnära fotbollsfilosofi, utklassade hela det stora etablissemanget. Det var så befriande skönt.

Förlust för Allsvenskan

Nere i Valencia skall den nye förbundskaptenen Graham Potter söka hållbarheten i det där enda, dinglande halmstråt som fanns kvar i kärran sedan ”dansken” kapsejsat med hela lasset. Hammarby och Mjällby har tagit sig till en cupfinal som vi kanske kan utläsa mera av än dagsform och pokalhunger; kanske är det också huvudkonkurrenterna om årets Allsvenska guld som redan i vår går upp på styva linan och prövar om den håller. 

Djurgården och dess legendariske sportchef Bosse Andersson har gått skilda vägar precis i upptakten till allt spännande som förestår och jag kan bara stämma in i allt som sagts och skrivits om Bosses lyskraft, starka personlighet och betydelse som en färgstark PR-man för hela den allsvenska fotbollen. Jag kommer att sakna honom och de alltid lika trevliga mötena med honom när han virvlat förbi på pressläktaren på Malmös fina fotbollsarena - som naturligtvis alltid borde heta MFF-stadion oavsett vilka som slantar in för att få synas.

Vad det är Djurgården vill åstadkomma med sin förnyelse mätker vi  även om det kommer att ske i ett dunklare skimmer än när Super-Bosse kopplade på hela sin lyskraft. Med detta sagt; Djurgården blir nog ett topplag ändå i år.

Varningen till Malmö

Jag gissar att ingen i Allsvenskans miljonskara av följare har missat SvT-dokumentären om MFF-spelarna som förlorade sina pensionspengar i snödrivorna i nordvästra Dalarna. Det är ju inte precis gyllene tider för Malmö FF just nu. Ett årsmöte som signalerade stora ekonomiska förluster och sparkrav, en rejäl käftsmäll i cupkvartsfinalen mot Mjällby på Strandvallen och så detta rivande i gamla sår; spelarna som för tjugo år sedan lurades att satsa pensionssparandet i ytterst osäkra projekt.

Det som inte framgick i programmet hittade jag hos Fotbollskanalen, där den förre generalsekreteraren för Svensk Elitfotboll, Tommy Theorin (också Percy Nilssons högra hand när Malmö fick ett storlag i hockey i början av 90-talet) berättar om hur han varnat MFF-ordföranden och sportchefen Hasse Borg för denne ”Farbror Bosse” som fick springa omkring som barn i huset i klubbens envirionger och locka ”småpojkar” med sin godispåse.

MFF har inte velat prata om saken och ingen i dagens ledning var ju inblandad då, men dokumentären tonade ner MFF:s ansvar och missade Theorin som säger: ”

Jag varnade MFF men tyvärr hände ingenting. Han (”Farbror Bosse”) sprang ju där men det lyste röda lampor”. Han avslöjar också att det fanns en massa så kallade rådgivare som kretsade kring hockeyspelarna på den här tiden men att de kördes på porten.

  ”Synd om spelarna men MFF var varnade”, säger han.

En stor utmaning

Allsvensk upptaktsträff och för första gången på, jag vet inte när, är det ingen som längre tror på Malmö FF. Laget brukar toppa medias och tränarnas tips men i år är det Hammarby och Mjällby som får dela på favoriskapet. Inte så konstigt om man ser till försäsongen. MFF tog en fjärdeplats bland tipparna.

Jag fruktar att det blir svårare än så för MFF att hävda sig i år med en ny tränare, ett lag i föryngring och under ombyggnad under en spelmässigt rätt usel försäsong.

Tror inte alls att MFF kommer att vara ens nära guldstriden men att många av konkurrenterna har tappat lite av respekten, steppat upp i sina ambitioner och har tränare med en lite ny syn på hur framgångsrik fotboll kan spelas, att det inte handlar om att, som i MFF:s fall, bara värva respektingivande namn utan snarare prioritera lagbygget, det hårda jobbet, snabbhet och enklare spelmodeller. 

Som sagt; de flesta av de bästa spelarna finns inte i Sverige, vi har inte ens klubbar som kan konkurrera ute i Europa (som Norges Bodö/Glimt som numera måste vara måttstocken, kvaliteten att sträva efter) men vi roar oss med det vi har och årets allsvenska kan bli ovissare än på länge. Utmaningen för femton av lagen måste vara att lära sig förstå och inse vad Mjällby gjorde i fjol; inte bara vann utan utklassade hela övriga fotbolls-Sverige. 

Vid presentationerna och intervjuerna fick vi också lära känna deras ”magiker”, norrmannen Karl-Marius Aksum, som  låg bakom mycket redan ifjol men i år har växlat upp till huvudtränare och imponerar stort också som klok och välformulerad representant för klubben. 

Mera om honom, Allsvenskan och mitt tips kommer i nästa vecka.