Vi vet inte speciellt mycket om 2025, när det gäller framtiden är meteorologerna fortfarande världsetta. De har 50 rocent rätt på tio dagars framförhållning.

Dock finns det ett par saker vi kan sluta oss till som troliga på en nivå där de är sannolika. Den primära är att Moore's lag fortfarande gäller. Dvs att vi var tjugofjärde månad får dubblad processorkapacitet till samma kostnad. Vi kan lugnt anta att världens smartaste människor med tillgång till nästan obegränsat med kapital kommer att utnyttja detta för att ta fram nya tjänster.

Tittar vi bakåt 15 år ser vi att fler idrottar idag men färre idrottar i förening trots att fler tränar.

Varför backar RF?

Nu har RF bestämt att träning bara räknas om träningen sker i en förening. D.v.s. strategi 2025 har som utgångspunkt att idrotten ansluten till RF vill tappa marknadsandelar.

Jag har aldrig förstått varför. Dels ser jag stor vikt vid att vi har ett RF som kan vara en samlande röst för all svenskt idrottande och dels har jag aldrig förstått varför något som heter Riksidrottsförbundet inte skall ha som mål att företräda alla som idrottar.

Den stora frågan för strategi 2025 är då hur ser konkurrensen ut för 71 specialidrottsförbund och 16-18.000 föreningar om sju år. Den frågan betraktar jag som nedtonad i strategin.

Framtiden för idrotten

Jag ser följande typer av konkurrenter med något exempel:

Offentlig verksamhet: Laholms kommun upphandlar gym (privat) för alla medborgare +75 för att på sikt sänka sina kostnader för äldrevård. Det här kan övriga kommuner också räkna hem. De kommer få efterföljare.

Andra organisationer: Gen Pep är ett exempel. Att PRO och SPR väljer att utveckla träning för sina medlemmar i ökad utsträckning är ett annat.

Kommersiella traditionella företag: Gymmen, men även nya aktörer som ordnar löptävlingar, Boo Energi i Nacka där vi genom deras app kan träna oss till rabatt på elräkningen. Det här kommer explodera. Padel som snabbast växande sport drivs av lönsamhet i att hyra ut banor.

IT-branschen: Pokemon go med efterföljare, RunKeeper med flera, allsköns FB communities för de som vill träffas och cykla, löpa, åka skidor kommer att öka dramatiskt.

Utövare på egen hand: Att själv få bestämma tid och plats är för alla mitt i livet med tidspussel den kanske attraktivaste modellen.

Resebranschen: Träningsresor, golfresor, löpresor, cykelresor, allt finns och alla ökar i volym. Tränar vi där kan vi inte träna här.

Någon helt ny som inte ens finns idag: Här kan vi inte ens gissa vad som kommer, men det är osannolikt att vi inte får något nytt som attraherar.

Allt som inte är idrott och träning: Vi blir kvar på jobbet, upptagen med familjen, på resa, lite hängiga, träffa vänner på krogen, gå på teater och så vidare i en oändlig lista.

Sammantaget så är konkurrensen om människors fritid mördande och blir allt hårdare. På plussidan finns ökad förståelse, kunskap och vilja att träna eftersom det ger så stora fördelar i egen hälsa. Även ideella föreningar får konkurrera om vår fritid.

Hur ska förbunden samarbeta?

Här skall då 71 Specialförbund med vitt skilda förutsättningar samsas i en gemensam strategi som dels har strukturer från 1634 års grundlag och dessutom begränsningen att organisationsformen är viktigare än verksamheten?

För verksamheter för barn i ålder 5-11 har Idrotten goda förutsättningar. För lagidrotterna extremt goda förutsättningar då man dels "äger" tid på anläggningar och det krävs någon som samlar en grupp för att lagidrott skall fungera. Här är svensk Idrott bäst i världen och har goda förutsättningar att förbli det. "Kunderna" är barnens föräldrar och de har god kunskap om fördelarna med att barnen tränar och i medelklassen så betalar de gärna.

Sen blir det svårare. Elvaåringar börjar ha mer egen åsikt, med puberteten kommer sen en annan syn på det mesta. Nu krävs det massor för att attrahera och här har idrotten en utstötning i form av elitsatsning som motverkar strategi 2025.

… tills sambo, villa, barn och karriär sätter stopp

Sen blir det nästan ogörligt. Vi har flera idrotter av utövarkaraktär för bredd/kondition som innebandy där kompisgängen fortsätter tills sambo, villa, barn och karriär sätter stopp. För de äldre har vi golfen som dock sker i ökande utsträckning genom kommersiella bolag även om medlemskap i förening fortfarande är ett tvång.

Min egen golf ger massor med glädje, social samvaro, nyttig lågintensiv konditionsträning, naturupplevelser, resor med mera. Särskilt lik idrotten Golf är den dock inte. Korpen är också konditionsidrott för vuxna. Simning och orientering är andra idrotter där många fortsätter i föreningarna. Friskis är också föreningsidrott för vuxna även om Friskis med gemensamt varumärke mer liknar en amerikansk franchisekedja än en RF-aspirant.

Var tar föreningen vägen?

Men här någonstans försvinner mervärdet av föreningen, det finns kvalitativa produkter att köpa för träning oavsett om det är ett liftkort, en greenfee på en spansk bana eller ett årskort på ett kommersiellt gym. Det finns gott om gratisvarianter som promenader och löpning som dessutom inte kräver tidsmässig anpassning.

Den sociala gemenskapen, via Facebook-grupper eller genom att träna i mamma/pappagrupper från dagis, verkar helt ersätta föreningen.

Min poäng med att försöka peka på den mördande konkurrensen om "kunderna" i gruppen +11 år när det gäller träning är två enkla slutsatser.

1. Den 113 år gamla modellen för föreningsverksamhet är inte attraktiv nog för att klara sig i den konkurrensen.

Då upphör bidragen från samhället

2. Konsekvensen blir att det från samhällets sida inte finns anledning att ekonomiskt stötta föreningslivet när det gäller träning för vuxna. Här spricker förutsättningarna för strategi 2025 totalt. Här spricker hälften av RFs valstrategi också.

Jag ser fram emot att komma farande i en eldriven självstyrande taxi till RIM 2025 och lyssna på strategin för 2035. Då är min förhoppning att ordförande Björn Eriksson säger "vi kan inte längre exkludera idrottande i annan organisationsform än förening".