Få personer har haft så mycket att slåss emot för att få idrotta på sina egna villkor som Jan Boklöv. Han kom från ingenstans, var envis som få och kämpade för att få hoppa som han ville, inte som alla andra gjorde. Ett fåtal ledare stöttade honom och gav honom utrymme att få tävla, men utåt var det ingen som sa att v-stilen var snygg och nyskapande. Nä den var ful och fel.

Ville förbjuda V-stilen

Allra argast på svensken var internationella förbundets ordförande, som helt enkelt ville förbjuda V-stilen.

Men Boklöv kämpade på, vann internationella tävlingar, kraftigt ifrågasatt, men nådde framgångar i backhoppningarna få andra svenskar nått. Bara året efter Boklövs internationella entré hade alla hoppare bytt till v-stilen, och Boklöv visade att han hade haft rätt. Detta var redan 1988, och än idag är det Boklövs stil som gäller.

Att vara först, att sticka ut, vara annorlunda men tro på sig själv är det som skapar förändringar men också det som är jobbigt för den enskilde individen. Boklöv klarade sex säsonger med minskande framgångar när alla anammade hans hopparstil.

Andra svenskar har också skapat ny teknik och nya träningsmetoder och därigenom nått framgångar, tänk Gunde Svan, Björn Borg, Ingmar Stenmark osv. Få av dem har blivit folkkära, för går man sin egen väg, blir man inte så ofta omtyckt, Svan och Stenmark stora undantag från detta.

Frispråkig och stökig

Norrmannen Northug har alltid stuckit ut, envis, frispråkig och stökig. Så länge han vann allt som gick att vinna var alla norrmän glada, och förlät allt, trots hans mycket kaxiga och stundtals otrevliga attityd. Nu, efter alkoholproblem och bilkrascher, och formen därför inte är på topp, passar det norska skidförbundet på att straffa Northug och låter honom inte tävla så han hittar formen.

Ett sånt beteende känns barnsligt, och elakt, och belyser återigen problemen med svaga och fega ledare, som inte håller en rak linje, utan svajar och gärna belönar sig själv. FIFA-skandalerna i färskt minne, där nu en brasiliansk ledare dömts för korruption, men också den ryska dopingskandalen där ledarna fortfarande behåller sina uppdrag. Och där Ryssland arrangerar fotbolls-VM i sommar.

Om man fortfarande ägnar sig åt traditioner som att önska sig saker för nästa år så har jag en önskan. Eller två. Ett är att ledare och chefer inom idrotten men också på alla arbetsplatser åläggs att vara modiga och att därmed vara ärliga, raka och tydliga.

Och två; att vi alla hittar det civilkurage inom oss som samhället måste bygga på för att gå framåt, och att vi använder det. Mot feghet, skitsnack och annat som inte leder nånvart.

Gott nytt år!