I det här fallet har jag delat RFs syn att det vore bra för Sverige om så hade skett även om jag förstår den andra sidans argument.

Den andra frågan, att regeringen skall ge mer pengar till RF för att vuxna skall kunna träna i förening har också misslyckats även om sista spiken inte slagits. Det finns helt enkelt inget rationellt i ett sånt agerande från regeringens sida.

Olika villkor för förbunden

Som jag skrivit i flera krönikor i ämnet är det med undantag av Golfen, Friskis, Korpen och några av förbund med god seniorverksamhet som orientering och Simning förmodligen helt feltänkt med idrott hela livet. De flesta förbund saknar förutsättningar, det finns inte anläggningar och många idrotter är direkt olämpliga när man passerat 45.

Äldres träning (+60) sker bäst genom kommunal upphandling, den är lönsam för kommunen som bär kostnaden för äldrevård. Vuxnas träning tar marknaden och teknikutvecklingen hand om tillsammans med förbunden ovan.

Jag höll på med freestyle på skidor som ung och är av flera skäl tveksam till om det vore en god idé att nu försöka mig på en dubbel bakåt med skruv.

RFs projekt för idrottsvalåret 2018 är ett opinionsmässigt fiasko. Därmed inte sagt att uppdraget var enkelt. Partierna vill inte prata idrott och polariseringen och medielogiken är annorlunda. Att just nu prata om något annat än 9000 män som kommit hit från Iran och sprickan i alliansen är inte helt enkelt.

Tyvärr, ett icke läsbart akademiskt dokument

RF har, tror jag för jag hittar inte exakt siffra, totalt mellan 700 och 800 anställda. Man har en stor stab för politisk opinionsbildning och i grunden finns ett bra idrottspolitiskt program. RF:s senaste rapport om idrottens samhällsnytta är dock ett icke läsbart akademiskt dokument som inte kan skapa positiv media på något sätt. Man har dessutom medvetet missat de samlade skatteintäkter som idrotten genererar och effekten av att idrotten är en katalysator för omsättning inom besöksnäringen.

Min egen förhoppning är ett starkt RF som fungerar som en samlad röst för all idrott. Dit har det tyvärr blivit längre och längre.

De känner sig inte berörda

Dels för att tillväxten inom idrottandet ligger utanför RF och dels för att RF de senaste åren agerar så att flera större förbund känner sig exkluderade eller icke berörda.

Min bedömning av hur väl RF lyckats med sin opinionsbildning kan sammanfattas med den dag i början på april då Sportradion inledde en granskning av kommuners subvention av arenor för fotboll och kulturradion berättade om utredningen om förbättrade villkor för konstnärer.

Sportradion kritiserade utan begrepp om helheten en subvention på totalt 225 MSEK per år av våra allsvenska arenor medan Kulturradion tyckte det var lysande att vi skulle lägga 225 miljoner till per år på att ge högre löner till de konstnärer som målar tavlor som ingen vill köpa.

Stödet till idrotten har inte hängt med stödet till kulturen eller andra folkrörelser. Således så kan idrotten bara ges betyget icke godkänt på området opinionsbildning

RF:s kommunikation har upphört

Min uppfattning är att opinionsbildningen dessutom följer en modell som var väl fungerande före internet, smarta mobiler och sociala medier. 7 våningen upp i idrottens hus produceras debattartiklar som signeras av distriktsordföranden som får dem publicerade i lokaltidningen och sedan delar dem på FB.

Därutöver springer ordförande Björn Eriksson runt och pratar med nationella politiker. Min bedömning är att den senare delen görs väl av den gode Björn men att världens har förändrats så mycket att det inte fungerar lika bra längre. Björn dras liksom jag också med problemet att de politiker och politiska tjänstemän vi träffar numer tillhör en annan generation. De vi hade 20-30 åriga relationer till har lämnat.

Med 3,2 miljoner medlemmar och 14000 som gillat FB sidan (motsvarande siffra för AIK fotboll är 20.000 medlemmar och 229.000 som gillar deras FB sida) så har man problem.

71 förbund som har ofantligt lite gemensamt

Det kan å andra sidan vara så att RF som organisation för 71 mycket olika Specialförbund inte kan bli duktig på opinionsbildning. Det är ofantligt lite som de har gemensamt mer än att de tycker om idrott och de konkurrerar om medlemmar/kunder. Den här strukturen leder lätt till tre saker.

1. Det är farligt att opinionsbilda om man vill hålla ihop rörelsen.

2. Förankringen av vad man kommunicerar tar för lång tid.

3. Man vill inte kommunicera eller har för få ämnen man är eniga om.

Sedan finns det undantag. Momsen är ett ämne där RF gjorde bra ifrån sig och där man vann. På skatteområdet totalt har dock idrotten förlorat.

Problemet är att om inte idrotten blir bättre på opinionsbildning så kommer man att fortsätta förlora stöd.

Vägen framåt består av kommunikation som baseras på ord som mångfald, uppstuds, proaktivt, digitala plattformar. Här bör de stora specialförbunden ta ett ökat ansvar och driva sina frågor oberoende av RF.