Jag är inte överraskad. Både Blatter och Platini har hela tiden hävdat att de 21 miljoner som Platini uppges ha fått från Fifa har varit ett redan tidigt uppgjort arvode för konsulttjänster. Man skulle nog kunna säga att det var en köpt lojalitet.

Det fanns inga kvitton och inga noteringar i Fifa:s bokföring, vilket förstås måste betecknas som en oerhörd brist i administrationen, men det var nog heller ingen tillfällighet. Det skulle inte kunna noteras, och inte bevisas.

Strid om kaffepengar

Och så skedde inte heller och trots iblandning av både FBI och hemliga spioner och efter sju års utredning ansåg åklagaren att det han inte kunde styrka att betalningen för Blatters konsulttjänster under åren 1998-2002 var en transaktion som genomfördes utan laglig grund.

De yrkade på 20 månaders villkorlig dom men den schweiziska domstolen Bellinzona friade. Bevisen räckte inte.

- Jag förstår inte varför vi undersöks för en administrativ process, kommenterade Blatter och Platini fyllde i att ”rättvisan nu hade segrat.”

Ser man till fotbollens hela verksamhet och hur den skötts, först med brasilianaren Joao Havelange som president (1971-1998) och därefter under Blatter (1998-2015) så är det kaffepengar man nu stridit om i rätten.

De 21 miljoners betalning till Blatter är ett ringa brott jämfört med vad som skett i den internationella fotbollen under decennier.

Sepp Blatter hade gått i en bra skola. Hos Havelange som visste hur man fick hem de stora pengarna till fotbollen och tillräckligt med röster för att bli omvald. Blatter hade först anställning hos klockfabriken Longines, en koncern som var hårt engagerad i idrottens tekniska utveckling, men plockades av Havelange in i Fifa som IT-chef innan han 1981 fick anställningen som generalsekreterare i fotbollens världsförbund. 

Stora spenderbyxor

Det var där han fick veta hur man säljer TV-rättigheter, sponsorskontrakt och arrangemang och berikar både fotbollen och sig själv. Blatter förde arvet efter Havelange vidare med slipade metoder och spenderbyxor med fickor stora som Ica-kassar.

Havelange hade, när han själv skulle väljas till Fifa-president 1971, tagit med sig fixstjärnan Pelé och rest världen runt på valturné och med vidlyftiga utfästelser till Afrika och Asien och hjälp till utveckling och ökade kvoter av lag till VM-turneringarna. I gengäld fick han rösterna som krävdes för att bli vald och han kunde sitta på sin post ända till 1998, då Blatter gjorde om konceptet, nu med Havelange som medresenär.

När valet skedde i Paris 1998 var svenskarna - det var dåvarande ordföranden i Svenska Fotbollförbundet, Lars-Åke Lagrell, som agerade som Johanssons vallokomotiv - rätt säkra på att de hade röster som räckte för att Lennart Johansson, då Uefa-president, skulle kunna ta över idrottens mäktigaste ämbete i världen.

Blatter vann, det talades om pengar som delades ut till afrikanska delegater så att de skulle rösta rätt och Johansson kunde bara konstatera: ”Jag propagerade för transparens men det vill nog inte Blatter och de andra ha.”

Köpta VM-arrangemang

Johansson talade mycket när vi träffades om att han borde gjort mera, att han satt på armlängds avstånd från den makt som missbrukades men att han också ansåg sig bakbunden och hade fått offra sig själv och de uppdrag han älskade i fotbollens högsta ledning om han redan då dragit i spakarna och avslöjat vad han misstänkte pågick; att Fifa:s högsta ledning med först Havelange och därefter Blatter i spetsen när de gjorde storaffärer på idrottens allt rikare marknad visserligen förde in enorma summor till fotbollen men alltid såg till att gynna sig själv.

Så de 21 miljonerna till Platini får nog vid en jämförelse ses som ett litet snatteri i jämförelse med de hundratals miljoner som Blatter sannolikt berikat sig med, inte minst när VM-arrangemang har delats ut. Misstankar finns att t ex VM-turneringarna i Sydafrika (2010), Ryssland (2018) och Qatar (2022) har köpts för stora pengar och att det därmed finns betydligt allvarligare brott att utreda än de korruptionsanklagelser som nu ledde till en friande dom.

Tystnadskultur och köpta lojaliteter ligger säkert bakom att Blatter utan att ifrågasättas inifrån efter valet 1998 också omvaldes 2002, 2007, 2011 och 2015. Då hade han avböjt återval men det var samma år, den 27 maj, som sju Fifa-toppar greps och misstankarna väcktes om att 900 miljoner betalats till fala Fifa-höjdare.

”Välskött” arvegods

Blatters företrädare Havelange hade en gång visat vägen när han såg till att Mexiko fick fotbolls-VM 1986, han hade egna intressen i Azteka-stadion i Mexiko City och efter VM i USA 1994 skvallrade Lennart Johansson om att den vinst som borde tillfallit Fifa bara var hälften så stor som affärer och intäkter aviserade. Han behövde inte säga i vilka fickor han trodde att mellanskillnaden hade placerats.

Blatter fick ett väloljat maskineri i arvegods efter Havelange och han kom att sköta det ”väl”. Sett med djävulens ögon. För Fifa och för sig själv. 

Många har blivit rikare på fotboll. Spelarna inte minst. Ofattbara belopp har virvlat in till kontoret i Schweiz tack vare VM-arrangemangen, globala sponsorjättar och TV-rättigheter.

Det finns mycket kvar att granska. Blatter är gammal och trött och kommer säkert att glida undan ännu en attack, många hade satt sin lit till hans efterträdare, Gianni Infantino, en schweizisk jurist med italienskt ursprung, som valdes till Fifa-president 26 februari 2016. Men hans lite falska leende och hans gullande med både Vladimir Putin och de styrande i Qatar gör mig än tveksam. Han sitter annars på den post idag varifrån en skarpare markering och ett avståndstagande till diktaturer och mutkolvar skulle kunna ge effekt.

Transparens, sa Johansson. Nej, det vill de inte ha. Makt och pengar går bra.

Det finns ännu mycket för rättsväsendet, FBI, hemliga spioner och visselblåsare att ta tag i och larma om.