Åke Stolts resa genom OS-historien

Denna text är en krönika. Syftet med texten är att påverka. Åsikterna är skribentens egna.

Dags igen i Paris.

Hundra år efter spelen 1924. Och det blir ett historiskt OS. Aldrig tidigare har samma stad arrangerat ett olympiskt spel tre gånger. 1900-1924-2024.

Då, för hundra år sedan, blev Parisspelen en symbol för det glada 20-talet, såren efter första världskriget hade börjat läka, festen tagit över.

Rysslands sugga lägger sorti på OS. Foto: TT

Nu, hundra år senare, sker den olympiska öppningsceremonin i en orolig tid med en pandemi som ännu inte är över, krig på flera håll i världen, på ett jordklot allvarligt hotat av miljöförstörelse och med terror och kriminalitet som orosmoln svävande över världens största arrangemang. 

Den olympiska rörelsen brukar vilja framtona som ett parallellt Förenta Nationerna men varken FN eller IOK har kunnat ge några fredsgarantier. Det blir ett säkerhetspådrag utan like i huvudstaden i ett Frankrike  med ett delvis nytt politiskt landskap, med ett vatten i Seine som sägs vara badbart för första gången på nästan hundra år och med ett hysteriskt priskrig, grymma hotellpriser och, tydligen, därmed massor av lediga hotellrum. 

Ett olympiskt spel i dessa tider är per definition liktydigt med ett hot för en stad. Frågorna många ställer sig: vad kommer Putin att ställa till med som svar på att landet inte får medverka? Hur går det med säkerheten; Paris är ett utpekat mål för terrorism? Ingen är väl särskilt förvånad om strejker kommer att störa arrangemanget. 

I Frankrike är det väl alltid någon grupp som strejkar. Man talar om renhållningsarbetarna, järnvägsarbetarna, flygpersonal, poliser och brandmän som med diverse aktioner skulle kunna försvåra genomförandet. 20 000 soldater och 40 000 poliser har mobiliserats för säkerheten, massövervakning med AI kommer också att genomföras. Säkerhetsanordningarna lär totalt kosta 4,2 miljarder. En siffra som säger sitt om att olympiska spel idag är långt ifrån bara glädje och romantik och samvaro mellan länder. 

Eiffeltornet och rulltrappan

För hundra år sedan, 1924, var det ett förödande världskrig som skulle glömmas, sår som skulle läkas, hopp och glädje som måste ges plats. Nöjesstaden Paris var förstås extra lämplig skådeplats och det var soligt, hett och färgsprakande när 3000 deltagare samlades till tävling. Och, hör och häpna, med 126 kvinnor i startlistorna. Det var inte spelens skapare, parisaren Pierre de Coubertin, särskilt glad över. Han tyckte inte att kvinnor hörde hemma på tävlingsbanorna. 

Årets OS blir det första helt könsjämlika: 5250 kvinnor och lika många män. Exakt avvägt. I Paris 1924 skulle Coubertin tacka för sig som president för IOK och hans enda, stora ambition var att Paris skulle hala den skamfilade vimpel som hängt och fladdrat i Eiffeltornet sedan de helt misslyckade spelen 1900 då världsutställningen hade kvävt allt det olympiska. 

Det gick så långt att många trodde att den olympiska tanken skulle dö där i Paris, bara fyra år efter starten i Aten 1896. Det kom 50 miljoner besökande till Paris 1900. 

Men inte för att följa de andra olympiska sommarspelen. Det var världsutställningen som lockade. Spelen blev ett fiasko, utdragna över en hel sommar och med dåliga arrangemang, inga öppnings- eller avslutningsceremonier, nödtorftiga prisutdelningar, ofullständiga resultatlistor.  

Nej, det var Eiffeltornet och tandemcykeln som gjorde störst intryck på besökarna, de tekniska framstegen, explosionsmotorn och telegrafen, världens första rulltrappa, glödlampan med mera. Och kulturen stod i centrum. Spelens mest framstående svenskar: skulptörerna Carl Milles och Carl Eldh.

Nedtonad nationalism

Spelen överlevde dock och när Paris återigen fick förtroendet 1924 skulle Coubertin verkligen i sin hemstad visa styrkan i sin rörelse.  Europa hade börjat repa sig efter kriget sedan USA pumpat in miljarder i uppbyggnadsarbetet, bilindustrin hade tagit fart, radion startade ett segertåg över världen och nöjesindustrin började äntligen gå för högtryck efter år av fattigdom och modstulenhet. 

Jaques Offenbachs operettmusik spelades glatt och Maurice  Chevalier förförde med sin sammetsröst. Dansen Charleston hade gjort sitt intåg i nöjeslokalerna och köerna ringlade långa till biograferna för att se stumfilmsstjärnorna Rudolf Valentino, Gloria Swanson och Charlie Chaplin. 

Långa köer också till Folies-Bergere och Moulin Rouge och - faktiskt - till de olympiska tävlingarna som besöktes av totalt 674 000 åskådare. Idrotten fick stå i centrum när inte uppfinnarna var där och stal uppmärksamheten. 

Men i The Times kunde man också läsa om oordning och slagsmål under nationalsångerna, politiska misshälligheter och osämja mellan nationerna, drag av rasism och tvivelaktiga domslut. 

Coubertins tanke om att atleterna skulle tävla som individer och inte som representanter för nationer hade förfelats och spelen tydliggjorde hur de tävlande förvandlats till levande reklam för regimer och tidningen kallade dem ”krigare i bedräglig idrottsuniform”. Förslag restes om att tona ner nationalismen, kanske förbjuda nationalsångerna. Idrotten kändes för militärisk. Det var som att en oanad, berättigad rädsla låg och dallrade på väg från ett världskrig till ett annat.

Nurmi den störste

Nu, när spelen i Paris drar igång, är det med en salig blandning av amatörer och professionella som möts.  Alltifrån den amerikanske basketmiljardären LeBronJames till den svenske luftgevärsskytten Victor Lindgren från Sjöbo som är glad om han får ihop 10 000 kronor under ett år på sin träffsäkerhet. Med många däremellan som filar på sitt cv och försöker polera sitt varumärke. 

Om jag skulle välja den kanske störste genom tiderna i alla avseenden så får det bli den 5-faldige guldmedaljören i Paris för hundra år sedan, den finske långdistanslöparen Paavo Nurmi. Han hade tagit tre guld fyra år tidigare i Antwerpen 1920, ytterligare ett i Amsterdam 1928. Han kom, precis som vår svenska storstjärna på 40-talet, Gunder Hägg, att diskvalificeras för att han tog betalt (1 mark metern) för ett springa. 

För detta blev han förlåten av finländarna. Han var nationalhjälte. När Finland på 20-talet hade kris i sin ekonomi och inte fick några lån, USA vägrade,  skickade man över Nurmi som sprang 55 lopp på 100 dagar på den amerikanska kontinenten och vann alla utom ett. 

USA:s finansminister tänkte om; ett land som fostrat en sådan människa kan det inte vara farligt att låna ut pengar till. Finland fick sitt lån (betalade dessutom tillbaka allt). Har en idrottsman någonsin värderats högre än när Nurmi blev det ”värdepapper” som stod som säkerhet för en hel nations utlandslån. Tala om Idrottens Affärer.

Nurmi hade en rätt skön inställning till idrotten. Intervjuad inför sin 70-årsdag (av självaste president Kekkonen dessutom) sa Nurmi: ”Att springa är barnsligt och fullkomligt onödigt.”

Slutligen

Uppfinningarna 1900, kulturen 1924 - hur kommer vi att minnas 2024?

Väcker spelen frågan man egentligen inte vill ställa:  kan vi fortsätta med dylika mastodontarrangemang i framtiden eller blir riskerna för stora?

Åke Stolt

Fakta

…Åke Stolt har bevakat femton olympiska spel och skrivit två böcker, Ingen lek utan eld och Ringar av is (Bonniers förlag), om de olympiska spelen.

Skriv kommentar

Idrottens Affärers artikelkommentarer modereras aldrig i förväg. Därför omfattas de inte av utgivningsbeviset utan varje person som skriver en kommentar står själv som ansvarig.
CAPTCHA
För att kunna stoppa spamrobotar på Idrottensaffarer.se ber vi dig fylla i texten i bilden i rutan nedan.
Image CAPTCHA
Enter the characters shown in the image.

Fotbollens globala förändring och ekonomiska tillväxt återspeglas även i allsvenska Hammarby IF:s bokslut för 2024. Under året växte koncernens eget kapital till 146,6 miljoner, jämfört med 103 miljoner för 2023. 

Under 2024 uppgick Hammarbys intäkter till 384 miljoner, en ökning med närmare 45 procent jämfört med 2023.

Gothenburg Tennis Center är en nytennishall mitt i Delsjöns natur- och idrottsområde där en mängd föreningar inom helt olika idrotter bedriver sin verksamhet. Gothenburg Tennis Center arbetar med att utbilda och utveckla unga tennistalanger och vara ett komplement till de befintliga tennisklubbarna i regionen. Via fler banor i regionen skapas också fler möjligheter för barn och unga att börja att spela tennis, samtidigt som det skapar förutsättningar för de unga spelare som vill göra en elitsatsning .

Det var dagen då Therese Johaug skulle v isa att det går att komma tillbaka efter ett  upehåll. Så kunde hon  motivera all träning inför återkomsten. Genom att erövra segern bevisade hon sin särklassiga förmåga. Så gick hennes tankar.

Det var också dagen då Frida Karlsson skulle visa att hon kunde mycket mera. Hon var färdig för de stora uppgifterna. Hon skulle besegra Therese Solhag.  De tankarna rörde síg ständigt och jämnt i hennes huvud under alla träningspass med sikte på Trondheim.

Jerry Andersson, 56, Mr Troja, fick för ett år sen beskedet via Facebook att han inte var önskvärd i Ljungbyföreningen längre. I dag presenterades han som ny i Växjö Lakers organisation.

I  en intensiv nyhetsflora  försvann förra veckan det här högst anmärkningsvärda  budskapet: ”Via Gräsroten delar Svenska Spel varje år ut 35 miljoner kronor till ungdomsidrotten och föreningslivet i Sverige”. 

I november, då föreningen fyllde 15 år,  kunde ordförande Jerry Sjögren meddela att klubben vunnit 100 000 på JOYNA. Några månader senare var det dags igen. Samma lotteri. Samma summa. Samma glädje.

 – Galet, helt otroligt, säger en glad kassör vid namn Nina Sjögren.

Delstatliga Telia säljer sin tv och media-verksamhet till Schibsted Media. Tidigare förlusttyngda TV4 är den stora delen.

Affären påverkar åtskilliga sportintresserade  människor.

MFF  satsar på en stjärnvärvning. Islänningen Arnór Sigurdsson är klar för klubben.

26-åringen håller dokumenterat hög klass och när MFF fick chansen  accepterades att han kostar några miljoner. an får tröja nummer åtta och ansluter till laget nästa vecka.Tränaren Henrik Rydström är lyrisk :– Tittar man på vad han gjorde i allsvenskan, så var det en offensiv av högsta klass. Han kan spela i olika offesiva positioner. Han kan vara åtta, tia eller ytter.