Är det bara tränarnas fel?

Denna text är en krönika. Syftet med texten är att påverka. Åsikterna är skribentens egna.
Det är tuffa tider för de allsvenska fotbollstränarna. Senast till schavotten; Elfsborgs Magnus Haglund. Skall villigt erkänna att det Elfsborg jag såg i Malmö i måndags var det svagaste och mest viljelösa och förvirrade jag sett - jag tror någonsin.
De allsvenska lagens tränare vid Allsvenskans upptaktsträff 2017. Bakre ledet fr.v. Graham Potter, Magnus Haglund, Rikard Norling, Per Olsson, Alexander Axén, Jörgen Lennartsson, Joel Cedergren, Peter Swärdh, Özcan Melkemichel. Främre ledet fr.v. Stefan Billborn, Jens Gustavsson, Kim Bergstrand, Magnus Pehrsson, Jimmy Thelin, Jan Jönsson, Mikael Stahre -- Foto: Fredrik Sandberg / TT

Malmö FF visade visserligen den styrka och beslutsamhet med stenhård press och tuff attityd som det anstår ett lag som har ett allsvenskt guld inom räckhåll, nåbart med egen kraft, men om bara Elfsborg haft en spelare med inställningen som MFF:s högerback (högermittfältare, högerytter; han var allting, Anton Tinnerholm) hade man i alla fall kunnat hålla stånd ett bra tag.

Hans insats var historisk

Tinnerholm borde stått noterad för fyra mål och en assist - de två första målskotten råkade ta på Elfsborgsben och gå i mål; de hade inte ens en chans att komma undan - och noterades felaktigt som självmål och det han gjorde överträffar nog allt i den allsvenska fotbollens historia, tror jag. En högerback direkt ansvarig för fem mål.

Men Elfsborg hade ingen Tinnerholm, klubben verkar vara kraftigt omskakad just nu - flest insläppta mål i Allsvenskan bl.a. - och det är väl typiskt att tränaren får gå trots att bristerna kan bero på otillräcklig ledning någon annan stans i hackordningen och, inte minst, för att spelare försvunnit från klubben till höger och vänster.

Så många utvecklingsbara spelare

Boråsklubben har ju varit en massexportör av utvecklingsbara spelare på senare år; osäkert hur många som verkligen kommer att utvecklas utanför Sverige.

Så går det ofta med klubbar som spelar en fin fotboll med attraktiva individualister. Som Elfsborg, som varit ett av de lag jag helst tittat på i Allsvenskan under senare år.

Magnus Haglund är alltså bara ett exempel i raden på enkla lösningar på djupare problem och tränarnas utsatta situation i Sverige kan ju förenklat läsas innantill i uppräkningen av dem som fått sparken bara det senaste året.

Alla har de fått sparken

Nanne Bergstrand fick gå från Hammarby, Peter Swärdh från Kalmar, Jörgen Lennartsson från IFK Göteborg, Andreas Alm från AIK, Allan Kuhn från Malmö FF (som tog guld), Roger Franzén från Sundsvall, Pelle Olsson från Djurgården och AFC Eskilstuna, Janne Jönsson från Halmstad och nu senast Magnus Haglund från Elfsborg.

Kanske har tränarnas situation aldrig varit tuffare än nu. Han skall hålla truppen i trim, ta ut det rätta laget, entusiasmera och elda på, göra de rätta bytena, vara ansiktet utåt,

Och leverera resultat i paritet med de uppsatta målen.

Dålig personanalys

Men han lever inte bara på sina egna villkor. Det finns en konflikt inbyggd i hur klubbarna idag är organiserade, chefsordningen och ansvarsfördelningen kan se lite olika ut i olika klubbar.

Men tveklöst har jobbet blivit svårare, tuffare. Situationen på spelarmarknaden gör det nästan omöjligt att själv bestämma om de långsiktiga målen. En trupp kan bli sönderköpt så fort någon öppnar fönstret till butiken. Fotbollen har blivit hetsigare än kvartalsekonomin.

Ingen tror väl att det alltid bara är tränarens fel.

Sportchefen, då. Eller ordföranden?

Men det är alltid han som får gå när skutan kantrar. Aldrig sportchefen, klubbdirektören eller ordföranden. Det finns alltför många dåliga ledare ute i klubbarna som aldrig kliver fram och tar ansvar. De skickar iväg tränarna och tror att alla problem därmed är lösta. Det är kanske (och troligen) i styrelserna och på andra befattningar som det största kvalitetsunderskottet finns.

Det är de som sitter på presskonferenser när en ny tränare presenteras och talar varm om det fynd han gjort; den nya tränaren som är den rätta för klubben.

Ett halvt år senare skiljs deras vägar och om nu tränaren var så dålig att han inte dög - varför straffas då aldrig den som bär ansvaret för dålig faktakontroll, usel människokännedom, otillräcklig personanalys och felrekrytering?

Så många som bestämmer

Tränarna får alltid bära hundhuvudet men idag är de, om inte bakbundna, så ofta kringskurna av många intressegrupper. Spelarna (som nästan alltid vill vara och tror sig om att duga någon annan stans), mer eller mindre aggressiva supportergrupper, ekonomin, sportchefens intentioner och fingertoppskänsla på spelarbörsen, styrelsens policy etc.

Det är många klubbar som bör rannsaka sig och försöka göra begripligt hur den tränare som var ”världens bäste” när säsongen drog gång är oduglig och måste gå bara efter ett halvår.

Får Pehrson stanna?

Nu ser det ut som att MFF vinner Allsvenskan. Utan att laget mer än sporadiskt spelat riktigt bra fotboll. Det är förstås ett underbetyg åt alla andra klubbar. Tycker nog att Djurgården och Östersund spelat den bästa fotbollen i höst, jämtarna är Sveriges ansikte mot Europa just nu och det jag är mest spänd på efter den här säsongen; får MFF-tränaren Magnus Pehrson vara kvar ens vid guld?

Klubben missade ju det stora målet; Europa. Trots förkrossande överlägsna resurser.

Kanske hade det räckt om klubben istället för att slänga ut miljoner på spelare som mest sitter på bänken köpt tillbaka Magnus Eriksson, karaktärsspelaren framför andra under senaste Europacupspelet. Eriksson är Djurgårdens och Allsvenskans nyttigaste spelare och jag begriper inte att MFF ratade honom när han ville komma tillbaka.

Skriv kommentar

Idrottens Affärers artikelkommentarer modereras aldrig i förväg. Därför omfattas de inte av utgivningsbeviset utan varje person som skriver en kommentar står själv som ansvarig.
CAPTCHA
För att kunna stoppa spamrobotar på Idrottensaffarer.se ber vi dig fylla i texten i bilden i rutan nedan.
Image CAPTCHA
Enter the characters shown in the image.

Ekonomiska fördelningsfrågor, samt den demokratiska processen, var i fokus vid fotboll-Sveriges unika distriktskonferens på Arlanda i helgen. För första gången möttes de 24 distrikten utan närvaro av SvFF-representanter. Ordföranden Fredrik Reinfeldt och hans stab hade inte bjudits in.

Mötesordförande var Ola Johansson,  Gästrikland,  och han vill tona ned frånvaron av SvFF

Planerna på en omfattande revidering av arenor och hallar för idrott i Malmö är högaktuellt. Malmö stadion från 1958 rivs och ersätts av en ny stadion för fotboll och friidrott med plats för 8 000 åskådare, kostnadsberäknad till 538 miljoner kronor och som planeras att kunna användas tidigast våren 2029. Dessförinnan påbörjas bygget av en ny multisportarena på stadionområdet där gamla Malmö stadion rivs under 2025-26.

Löpning & livet, en av Sveriges största podcasts inom sport, går in som svensk mediapartner för Broloppet 2025. Ett unikt evenemang, som förväntas bli ett av Nordens största löparevenemang 2025, markerar även 25-årsjubileet av Øresundsbron och ska genomföras den 15 juni, med start i Köpenhamn och målgång i Malmö.

Jerry Andersson, 56, Mr Troja, fick för ett år sen beskedet via Facebook att han inte var önskvärd i Ljungbyföreningen längre. I dag presenterades han som ny i Växjö Lakers organisation.

För andra året i rad låter kafferosteriet Löfbergs 50 värmländska föreningar dela på en halv miljon kronor.

Utan att de har gjort något speciellt just nu, utan därför att föreningarna finns, det räcker som skäl 

Flera sådana företag och fler liknande initiativ, vore öänskvärt. 

nya 100 000 kronor går till prenumeranten Sofia Thuvesson – och en likadan summa till Floby VK efter en ny dragning av JOYNA från ideella Folkspel.

– Allvarligt? Det är ju en fantastisk nyhet. En jätteviktig extra inkomst för oss, säger föreningens ordförande Denny Walthersson.

Svenskt föreningsliv har miljoner skäl att tacka Jonas Klavberg, 56 år, och nära förknippad med innebandy laget Warbergs IC,  fyra SM-guld, det senaste erövrat 2008 och med tre segrar i Europacupen.

Som it-entusiast insåg Jonas Klavberg först av alla hur media- landskapet och rättighetsfrågor var under förändring.

IFK Norrköping blir starkt kritiserat, Klubben går nu ut med  Information om att det bllir  en större ekonomisk förlust än väntat i det kommande bokslutet. Lägre intäkter och färre spelarförsäljningar än förväntat är skälen. Samtidigt är landslagsspelaren,  Linus Wahlqvis,  mycket kritisk och menar att klubben slarvade bort en övergång när hans förra  radarkamrat, Alexander Fransson ville återvända till klubben, men nobbades av IFK.