Sex Allsvenska klubbar skriver till ishockeyförbundet och vill att förbundet skall kliva in för att SHL-klubbarna tjänar för mycket relativt dem.

Alla ska och måste öka intäkterna

De vill alltså ha andras pengar. Media hakar på med texter som skulle fått Marx (Karl inte Groucho) att jubla. Marx är känd som uppfinnare av en ekonomisk modell som gör alla fattiga.

Min enkla syn på tillvaron är att jag vill att klubbar i SHL såväl som klubbar i Hockeyallsvenskan skall öka sina intäkter så mycket som möjligt och att det är upp till klubbarna att göra så.

Ingen blir gladare än jag om de Allsvenska klubbarna dubblar sin omsättning de kommande fem åren. Det bedömer jag dessutom som möjligt för dem.

Ortens storlek avgörande

För att då förklara grundläggande fakta om elitidrottens villkor så måste vi först skilja på liga och klubbnivå.

På klubbnivå handlar det om storleken på orten man verkar, avsaknad av konkurrens från fotboll, kvalitet på arena och resten är egen kompetens.

På liganivå handlar det om aggregerade värdet av antal människor i upptagningsområdet för klubbarna i ligan och skicklighet i försäljning såväl som att vara katalysator för klubbarnas utveckling.

Två som har presterat och belönats

För några år sedan omsatte MFF tack vare Europapengar mer än de 8 minsta klubbarna i fotbollsallsvenska tillsammans. Jag hörde inga klagomål från de andra klubbarna.

Östersunds FK har genom att prestera långt över förväntan fått in ca 40 miljoner kronor extra i år och det kan bli mer. Bara läst om hur fantastiska Östersund är. Inga klagomål alls på att de får för mycket.

Kommersiell idrott är enkelt. Elitklubbarna kan nå ca 0,8 procent av BNP i upptagningsområdet. Bor man på en mindre ort så krävs en lägre spelarbudget då mängden pengar till idrott är mindre.

Sportens tjusning

För varje tioårsperiod är korrelationen omsättning och tabellplacering 93%. Enskilda år kan lag överprestera och underprestera dramatiskt. Det är sportens tjusning.

Men över tid så är grundkravet en tillräckligt stor ort och helst utan konkurrens från fotbollen

Min enkla syn är att problemet inte är höga medieintäkter i SHL utan för höga spelarlöner i både SHL och Hockeyallsvenskan (svårt använda akronymen HA, den har ingen bra klang.)

Så borde spelarlöner bestämmas

Budget för spelarlönerna borde egentligen sättas utifrån BNP i upptagningsområdet för det är den mest styrande parametern. Mer pengar till klubbar som försvinner i spelarlöner skapar ingen utveckling alls av den produkt man säljer.

Det svåra att hantera med den historik som svensk idrott har som ideell folkrörelse är att elithockeyn blivit en del av upplevelseindustrin.

Klubbar och förbund säljer produkten underhållning idag.

För många elitklubbar

Man kan tycka att det är trist att det är så, men man kan inte förneka det, för då förnekar man verkligheten.

Vårt stora problem för svensk elitidrott är att vi har 32 fotbollslag och 28 hockeylag i ett land med bara tio miljoner invånare på 440 000 kvadratkilometer.

Med en miniminivå om ca 75 000 boende inom 40 minuter från arenan för SHL och Allsvenskan i fotboll och 50 000 för Hockeyallsvenskan och Superettan är vi för få för den här mängden klubbar.

Bristen i ekvationerna

Utöver Stockholm, Göteborg och Malmö, där inte ens Stockholm kan ses som storstad med internationella mått, har vi färre än 20 städer som kan ge rätt ekonomiska förutsättningar för ett elitlag. Och vi har 60 elitlag i de två stora sporterna.

Min egen slutsats för publiktappet i SHL är att uppgången till 14 lag nu slår igenom. Varje klubb får 4-5 matcher mot lag som inte drar publik mot 2-3 tidigare samtidigt som konkurrensen om människors fritid har ökat väsentligt och beteendemönstren förändras i ett tempo som oroar mig.

Bort med ett antal klubbar!

Jag skulle hellre se 12 eller till och med 10 lag i SHL och Hockeyallsvenskan.

Och självfallet färre i Fotbollsallsvenskan och Superettan också. Av enkla demografiska skäl.

En sådan minskning vore det enklaste sättet att öka omsättning i Hockeyallsvenskan såväl som SHL.

Vi bör också betänka de olika aktörernas roller. Förbundet skall utveckla idrotten Ishockey medan aktörer som Hockeyallsvenskan och SHL har som enda syfte att berika sina ägare, dvs de klubbar som spelar i respektive liga.

Alla tjänar på det!

När nu SHL, mycket framgångsrikt efter hårt arbete under lång tid lyckas med både stora sponsoravtal och ett fantastiskt tv-avtal är det fullständigt fel signal att de skall straffas för detta.

Det är nödvändigt för SHL att investera i kompetens och struktur för att klara den mördande konkurrensen från övrig underhållningsindustri. Här bör de bära initiala investeringar och ge Hockeyallsvenskan möjlighet att åka med till lägre kostnad. Då får vi utveckling.

Hotet mot svensk elithockey är andra aktörer inom underhållningsindustrin och förändrade beteendemönster. Inte att SHL tjänar för mycket, för det gör de inte.

Äts upp underifrån

När det gäller divisionerna under Superettan och Hockeyallsvenskan är jag bekymrad. Globala trender såväl som nationella trender är att elitidrottens omsättning ökar men att +100% av ökningen hamnar hos färre sporter och i den absoluta toppen.

Den här utvecklingen gör att klubbar på de nivåerna hamnar i ett eländigt moment 22. Här ser vi att antalet lag i lägre divisioner minskar.

Här är min för idrotten trista slutsats att här kommer vi att få en utslagning som ökar i hastighet. Mera pengar till division ett hockeyn ger då samma effekt som mer ström till en respirator. Jag tycker det är lika tråkigt som resten av Idrottssverige, men jag ser trender som är tydliga i den riktningen.

Vill man nu istället hitta en fråga som enar svensk hockey så är det att gemensamt agera för att 51% regeln försvinner. Med omregleringen av spel, kommuner som ekonomiskt går på knäna och inte kan hantera arenor och ökad konkurrens så behövs det en finansieringskälla till.

I övrigt skall vi hockeyälskare vara glada när det går bra för SHL.