SIH (hockeyförbundet) har startat upp en utredning för att titta på hur många lag det skall finnas i respektive serie i framtiden.

Det är en svår och komplex fråga och jag skall, oombedd som vanligt, försöka krångla till det ytterligare.

Min utgångspunkt är att det inte blir fråga om stängda ligor. Det går att argumentera för och emot men det är rätt ointressant. Vi är i Sverige, här har vi inte stängda ligor. Då har vi städat bort den punkten.

Den trista verkligheten

Om då utgångspunkten med utredningen är, hur utvecklas svensk hockey bäst, vilket jag antar att den är, så väljer jag samma utgångspunkt.

Då är det läge att backa bandet och börja med det tråkigaste av allt.- nämligen den trista verkligheten. Här är det så att vi är i Sverige. Det positiva är en lång hockeykultur på grund av kallt klimat, gott om anläggningar för ishockey, dock inte i huvudstaden och sällan av den kvalitet som idag eftersträvas.

Det negativa är att vi på en karta över köpkraft per kvadratkilometer är ett av EU:s fattigaste länder, trots att vi är ett av de rikaste. Det beror på att vi bara är 10 miljoner människor på en yta av 440.000 km2.

Finns bara 20-tal hockeyorter

Utöver tre storstadsområden, som tål flera lag men också har konkurrens från fotboll, har vi ett 20-tal orter som är stora nog för ett SHL-lag. Detta om ett SHL-lag skall ha en spelarbudget där man kan konkurrera med Schweiziska ligan, Dvs vår högsta liga skall vara nummer tre i världen. Det är långsiktigt viktigare än man tror och en position som svensk hockey tjänar på att försvara.

Min grund är då att elitidrotten anses kunna nå 0,8% av BNP i upptagningsområdet, är man flera lag får man dela på pengarna. Vidare så är korrelationen omsättning och tabellplacering 93% för varje tioårsperiod i varje liga i Europa.

Konsekvensen av detta är att komma man från för liten ort så åker man förr eller senare ur.

Varför minskar publiken?

Det vi ser som nedgång i publik i SHL i år går ännu inte att hitta en orsak som går att leda i bevis. Min tes (Teori förutsätter någon typ av underbyggnad, dvs kräver arbete, medan Hegels principer om tes, antites, syntes inte gör det, därav föredrar jag teser framför teorier) är att det dels beror på en generellt ökande konkurrens om människors fritid

Men också att övergången till 14 lag har gjort att klubbarna nu har fyra-fem lag som inte drar folk mot två-tre tidigare. Olika klubbar har olika motståndare som drar folk - så är det bara.

Vi har vidare i både Hockeyallsvenskan (HoA, min förkortning, HA känns fel) för många klubbar som nu kämpar för att få ihop ekonomin och klara de nya kraven på soliditet. Då tycker jag ändå de kraven är för snälla. Jag vill ha 15 procent av omsättning i eget kapital i koncern som minimum.

Fler elitklubbar finns inte

Dagens 14+14 lag där vi då också har 16+16 lag i elitfotbollen är i min enkla uträkning helt ok om landet hade varit hälften så stort och vi dessutom varit dubbelt så många.

Den belgiska fotbollsligan omsätter ganska exakt dubbelt så mycket som Fotbollsallsvenskan. Vi har lika många invånare, vi har högre BNP och lika många lag i serien som spelar lika många matcher.

Vi ligger före i kommersialisering. Orsaken är enkel. De har tio gånger så många människor i varje arenas upptagningsområde, dvs köpkraften per kvadratkilometer skapar intäkter för upplevelseindustrin fotboll. Du kan inte ens köra sträckan från Östersund till ÖFK:s derbymatch i Sundsvall utan att passera en gräns i Belgien.

Vår stora yta gör också att vi har en kraftigare urbanisering än exempelvis Belgien, dvs utöver de regional kluster vi har med egen tillväxtkraft så tappar resterande mellanstora kommuner.

Spelarna kostar för mycket

En tillkommande faktor är att mängden lag skapar en konkurrens om spelare som gör att vi lägger, i mitt tycke, för stor andel av intäkterna på spelarna.

De flesta anar vart jag vill komma.

10 lag i SHL och 10 i HoA. Hockeyettan med de begränsade resurser som finns på den nivån måste få en struktur där inte reskostnader är större än biljettintäkterna.

Vi vänder genom detta på utbud/efterfrågan när det gäller spelare, dvs det blir klubbarnas marknad som omväxling. Darwin och ekonomin gör att det blir de största orterna som har SHL-lag men vi kommer att få se HoA lag som är uppe och gör bra ifrån sig och SHL-lag som går kräftgång.

Den 93 procentiga korrelationen gäller för tioårsperioder. Enstaka år över- och underpresterar olika lag. Titta på Leicester i PL.

10 lag som då möter varandra fler gånger så antalet intäktsdagar inte minskar.

Men juniorerna då undrar vän av ordning. Tja förr var elitutveckling en del av ett seriesystem där man då som 18 åring lirade i div 4 för att fem år senare spela i högsta serien. Så fungerar det inte längre vare sig i fotboll eller ishockey. Via hockeygymnasier hamnar man som 16 åring i en elitklubb och det är J18 och J20 som är vägen mot seniorspel.

J20 en kommersiell produkt

Att seniorlagen av ekonomiska skäl slås ut i de lägre divisionerna tycker jag är lika trist som alla andra, men jag ser ingen väg att få slut på den utvecklingen. Däremot bör vi utveckla J20 till en kommersiell produkt som ett motdrag på den utvecklingen.

Sen kan väl fotbollsklubbarna också titta på den där kartan över köpkraft per kvadratkilometer och fundera över konsekvenserna.

När det gäller den delikata frågan om annan fördelning av intäkter så skall jag återkomma till detta. Min grundinställning är att kommersiell idrott skall belönas efter prestation.

Det är helt rätt att Bruce Springsteen tjänar mer än Tomas Di Leva. Men det finns anledning att titta på hur medel kan användas effektivare till utveckling så att alla kan vara med och öka sina intäkter. Här är min käpphäst att målet är att skapa rikare, solidare klubbar. Bara då vi kan utveckla ishockeyn. Inte rikare spelare som har varit huvudverksamheten inom svensk elithockey alldeles för länge.