Jag tycker det är en olycklig strategi och att de krasst haft lite otur när de tänkt.

Vi är rörande överens om att idrotten och folkrörelserna riskerar att bli förlorare, att man förtjänar mer ersättning för att man är spelobjekt och att idrotten måste äga rätten att bestämma vad som är tillåtna spelobjekt för att bekämpa matchfixning.

detaljer eller ej!

Det som gör mig ledsen är då följande små detaljer, måste vara detaljer, eftersom Karl-Erik och Anders undviker att nämna dem.

Först och främst så är det så enkelt att om inte folkrörelser och idrotten håller ihop under processen fram till en proposition har beslutats av Riksdagen så är man alla förlorare. Det är strategiskt olyckligt när Anders och Karl-Erik ställer sina idrotter mot travsporten.

Alla folkrörelser och hela idrottsrörelsen inklusive travet kan bara vinna om man agerar tillsammans. Tillsammans har man en kraft som gör att politiker måste lyssna och agera. Hamnar man i motsatsställning så vinner de utländska bolagen och staten.

Så enkelt är det.

Har inte pengarna

Sen är idén om att Ishockeyförbundet och SvFF skulle få Svenska Spels sportspel av staten direkt livsfarlig. Inget av förbunden har ett eget kapital som gör att de kan äga ett bolag med den omsättningen på en ny konkurrensutsatt marknad som ingen vet hur den kommer att fungera.

SvFF kommer självfallet inte gå i konkurs på grund av Friends arena, men det egna kapitalet är förbrukat. Hockeyn har på ett imponerande sätt återskapat sitt kapital efter VM-förlusterna men mängden pengar man nått upp till är i sammanhanget ingenting.

Möjligtvis skulle de stora förbunden inklusive RF tillsammans kunna köpa sportspelen för säg en miljard cash och 40% av vinsten i tio år. Men oavsett färg på finansminister är ett Svenska Spel värt 70 miljarder en no go zon för fattiga folkrörelser.

Det som gör motsatsförhållandet mot travet så olyckligt är att Karl-Erik och Anders glömmer att Travsporten har finansierat alla travbanor, hästägarna och tränarna har finansierat alla stallar och träningsbanor.

Travet får noll

Hästsporten har varje år i spelskatter varit en stor bidragsgivare till välfärden.

Nu är jag av åsikten att kommuner som bekostar träningsplaner för fotboll och ishockey på ett klokt sätt hanterar skattebetalarnas pengar eftersom samhällsnyttan är så hög. Men travet har liksom golfen och motorsporten pyntat själv. Travet får inget LOK-stöd, inget RF stöd och betalar moms på prispengar (som det är just nu, här krånglar EU till det.)

Av de ca 6,7 miljarder som idrotten får i totalt stöd så får fotboll och ishockey cirka en tredjedel medan travsporten får noll. Travet genererar mer i moms och andra skatter så skillnaden är omfattande. Travet pyntar cirka 200 MSEK på utveckling av hästsporten inklusive ridsport.

Sedan är travsporten till för att vara ett spelobjekt. Hästägarna som kollektiv får cirka 30% i ersättning av vad de lägger ner. Att äga travhästar är för alla utom några få en förlustbringande hobby med en förhoppning om vinster. Ersättningen från spelet täcker inte kostnaden för hästägarna. Kärleken till hästen och sporten är grunden för att travsporten existerar.

Ni har blandat fel!

Jämför vi med fotboll och ishockey har de sporterna gigantiska intäkter från tv-rättigheter där travet får bekosta produktion av tv. De drar tillsammans in en miljard på matchdagsintäkter och de har stora sponsorintäkter.  Fotbollsklubbarna tjänar hundratals miljoner per år på spelarförsäljningar och Anders Larsson vet mycket väl hur mycket SHL drar in på sponsoravtalet med det utländska spelbolaget.

Karl-Erik och Anders har blandat äpplen och päron i sitt resonemang och är det någonting som riskerar att skada det ideella Sverige så är det om omregleringen av spelbranschen baseras på en fruktsallad.

Det här borde Karl-Erik och Anders ha tänkt på innan. Nu delar jag deras syn på att de riskerar att bli förlorare och vill att de skall få mer av det omreglerade systemet. Men strategin för framgång är en annan.

Samma gäller för travsporten.

Jag har varit politisk nörd i +40 år. Sannolikheten att jag har fel i att folkrörelse och idrott måste hålla ihop i den här processen för att inte förlora är 0 procent.

Att Svenska Spels ordförande och VD får kritik av Alliansföreträdare när de som statligt bolag försöker lobba publikt för att få bättre villkor är självklart och naturligt. Om ordförande i ett statligt bolag saknar möjligheter att kommunicera direkt med regeringen har vi andra och större problem.

Här bör Eric Strand och Lennart Käll kunna försvara sig med att de läst i tidningen att information från myndigheter aldrig når politiker.

En förstörd kväll…

Remissvaren har precis kommit in, jag har inte läst dem än, det är nämligen så förutsägbart och tråkigt att jag skjuter upp den hemska upplevelsen, det får bli nästa veckas förstörda kvällar.

Men de är förutsägbara och det är återigen så att folkrörelser och idrott måste samsas om den här striden skall vinnas. Regeringens prio är ett: Skatteintäkter. 2: Få med sig de utländska bolagen. Någon prio på att folkrörelser och idrott skall bli vinnare föreligger inte.

Det är vad striden handlar om.

Då är det enkelt. Ta varandra i hand sjung ”We shall overcome” och sedan skapar ni en gemensam agenda som ser ut så här.

1. Idrotten skall bestämma över tillåtna spelobjekt.

2. Bingon, även digitalt är idrottens och folkrörelsens

3. Skattefrihet för ideella aktörer som undantag från EU rätt.

4. Travet skall få en ”skall” paragraf om att de som vill ha trav som spelobjekt skall betala en avgift på någon procent.

Det här är vad som går att vinna. Ta inte strider man förlorar.

Jag skulle älska att alla andra som är spelobjekt också kunde kräva ersättning men ser inte att den striden går att vinna (flera domslut under flera decennier, i flera länder inom EU). Här måste lagidrotterna jobba med immaterialrätt, copyright och information i databaser som man bara lämnar ut mot ersättning för att ge dem som inte betalar en sämre produkt.

Vi går mot ett valår, om folkrörelser, idrotten och travsporten inklusive Sossarnas spelbolag agerar tillsammans så vinner man. Gör man inte det förlorar man.

Jag ser både Anders Larsson och Karl-Erik Nilsson som goda, duktiga personer som jag tycker om och respekterar men här tycker jag de gjorde fel. De får trösta sig med att min möjlighet att berömma dem i framtiden är helt beroende av trovärdigheten att jag kritiserar när jag tycker de gör fel.

Läs Karl-Erik Nilsson och Anders Larsson debattinlägg här.