Det den unge engelska tränaren Bob Houghton åstadkom, var en revolution i svensk fotboll, går ännu att använda som förklaring till varför det alltjämt är just Malmö FF som år efter år lyckas bäst av de svenska lagen ute i Europa.

Det handlar om kravbilden. Målet man sätter. Ledarskapet som anvisar nya möjligheter på framgångar som man dittills inte trodde var möjliga. Vägar man inte hittat.

Jag minns det här så väl eftersom, när Bob Houghton kom och Malmö FF:s spelstil blev ett hett diskussionsämne, lagen som vunnit allsvenskan eller svenska cupen och skulle ut i Europa inför lottningen alltid önskade sig ett stjärnlag. ”Vi vill ha Milan eller Real Madrid eller Bayern München eller Manchester United. Så att det kommer mycket folk och blir en fotbollsfest.” Det tänktes enbart i ekonomiska termer i klubbarna, sportsligt hade man gett upp redan innan turneringen startade.

Medicin för tyskar

Bob Houghton ändrade på det där. Han blev förbannad när han hörde andra klubbars defensiva inställning. Han ville ha så många ”dåliga” lag som möjligt och komma så långt det gick. Han visade på en väg framåt, på en ny stil som kunde knäcka de bästa.

Och de bästa just då - 1974 när Bob Houghton kom till Malmö - var tyskarna. Bayern München bäst bland klubbarna i Europa - kanske i hela världen - och Västtysklands landslag världsmästare. Det var så fotboll skulle spelas. 

Men det var inte många länder som hade spelare för att kunna spela den typen av fotboll, Sverige allra minst, och det var då Bob Houghton och därefter Roy Hodgson (alltjämt framgångsrik coach för Crystal Palace, som han räddade undan nedflyttning fjol) och i förlängningen Tord Grip och Sven Göran Eriksson, kom som friska fläktar och lät nya vindar blåsa. Jag tyckte då att de med en enklare och rakare fotboll bidrog till förfulningen av en vacker konst men serietabeller ljuger aldrig, en Europacupfinal går inte att diskutera bort. 

Houghton-ismen finns kvar

När jag nu sitter och ser - nästan på gränsen till missbruk - den ena fotbollsmatchen efter den andra tack vare televisionens utbud, inser jag ju att Bob Houghtons nya influenser i Malmö FF på 70-talet blev till en fotbollspandemi som alltjämt märks ute på de internationella arenorna. Där forwards inte längre bara lunkar omkring i väntan på bollar utan gör sin del av försvarsarbetet, hur till och fotbollens högutbildade finsnickare i t ex Barcelona inte bara under lång tid varit världsbäst i den skapande fotbollen utan lika skickliga i den höga återerövringen av bollen.

Bob Houghtons revolutionerande idéer, som ledde MFF ända till europeisk final - något vi aldrig mera lär få uppleva - finns inympad i en massa andra grundsystem för fotboll och i hjärnan på ett otal andra tränare med i grunden helt annan syn på fotboll. De som vinner idag är tusen gånger bättre än allt vi sett men där finns små skärvor av Bob Houghtons fotboll kvar.

Bob satte standarden

Och vad gäller MFF - enda svenska laget kvar i Europa - som återigen spelar europeiskt gruppspel - hemmamöte mot FCK från huvudstadens stolthet på andra sidan bron på torsdag - så är det nog Bob Houghton man skall tacka för att just den tävlingsmässiga professionaliteten finns, att det inte är attraktiva och spektakulära matcher mot bländande lag man åtrår utan kvalsegrar, gruppspel, avancemang. Självförtroende har visserligen aldrig saknats i Malmö - särskilt inte i MFF - men Houghton hade ett fotbollsmässigt system för hur han pedagogiskt skulle implementera detta i klubben. Det sitter kvar ännu.

Det är i många avseenden en mycket yngre och mera oerfaren motståndare Malmö tar sig an - FCK bilades 1992 genom sammanslagningen av klubbarna KB och B1903 men där fanns affärsgeniet Flemming Östergaard som lyckades så bra - inbegripet Parkens utbyggnad som skapade möjligheter för stora inkomster vid sidan av fotbollen - att FCK:s marknadsvärde 2007 låg på 4,8 miljarder.

När jag härförleden hade ett längre samtal med förre MFF-tränaren Åge Hareide om den skandinaviska fotbollen var han tydlig med, att FC Köpenhamn egentligen var den enda nordiska klubb - i varje fall den med mest potential - att skapa sig en mera bestående status högt upp i den europeiska hierarkin. 

Norrmännen styr

Men kanske har MFF ändå flyttat fram positionerna. Genom åren har det varit ekonomiskt (skattemässigt) mest givande och sportsligt mera attraktivt att tillhöra Köpenhamns fotbollsklubb. Tobias Linderoth, Marcus Allbäck, Oskar Wendt, Johan Wiland, Olof Mellberg, Ludwig Augustinsson, Erik Johansson, Robin Olsen är några av de svenskar som dragit på sig ”Lejonens” vita tröja. Tränare som Kent Karlsson och Hasse Backe hade tagit danska mästerskap med klubben.

Idag kan MFF i alla fall matcha ekonomiskt och bereda plats för tre danskar i sitt lag.

Så det är lite om de nordiska herraväldet det spelas på Malmös fina, alltid festklädda, fotbollsarena på torsdag. FCK inledde med 1-0-seger mot schweiziska Lugano, Malmö FF fick stryk med 1-0 i Kiev.

Också norrmännen söker sina utmaningar i den danska huvudstaden. Åge Hareide är dansk förbundskapten och Ståle Solbakken, 51, är inne på sitt elfte år (i två omgångar) som tränare för FCK. I det avseendet har MFF varit betydligt mera och alldeles överdrivet ombytliga sedan Bob Houghtons dagar.

- - -

PS. Idag ligger Roy Hodgson i mitten av Premier League med sitt ”kristallpalats”, Sven Göran Eriksson är Filippinernas förbundskapten, Tord Grip tröstar sig vid sitt dragspel och Bob Houghton dricker fina viner i Kapstaden och tittar mest på cricket.