Först är jag förvånad över att Timbro inte stoppar den här publiceringen. De är en organisation jag högaktar och nu när striden om vinst i välfärden är en avgörande fråga är det trist om Timbro tappar i trovärdighet genom den här typen av osakliga påhopp.

Ineffektivt stöd till RF

Som f.d. distriktsordförande i MUF torde Filip och jag dela mycket av åsikterna runt statens roll i samhället. För mig som i 20 år arbetat med idrotten, primärtidrottspolitik och kommersiell idrott är hans artikel förvånande. Som skribent på Idrottens affärer har jag +100 gånger haft anledning att kritisera RF och kanske 20 att berömma dem.

Filip har rätt i att statens stöd till RF är ineffektivt. Det är som vi båda vet allt statligt stöd. Det Filip missar är att när vi tar med hela civilsamhället är stödet till RF det mest effektiva.

Det minst effektiva statliga stödet är partistödet. Inklusive kommuner och landsting ligger det på ca 2 miljarder, detta exklusive alla som anställts och studieförbunden.

Men kulturstödet mest ineffektivt

90% av medlemmarna har försvunnit (demokratiutredningen), antalet aktiviteter och antalet deltagare på partiernas aktiviteter har mer än halverats. Samtidigt har under samma period stödet mer än fördubblats. Partierna har själva beslutat om att belöna sin egen inkompetens med mera pengar till sig själva, helst utan att berätta det för oss skattebetalare. Här tillkommer det korrupta i strukturen.

Sen kommer MUCF och de stöd de delar ut där mottagarna också söker regionala och kommunala stöd. Här finns inte heller medlemmar och verksamhet utan stödet har som enda uppgift att skapa löner åt de ledande företrädarna. Stödet går i stor utsträckning till organisationer som på intet sätt accepterar våra värderingar.

I pengar betraktat är kulturstödet det mest ineffektiva, dvs här slösas det bort mest pengar som total. Knappa 30 miljarder. Som jämförelse är stödet per utövar eller åskådartimme på ca tio gånger motsvarande stöd till idrottsrörelsen. Trots att det finns en statlig myndighet ”kulturanalys” med uppdraget att analysera har aldrig någon undersökning gjorts av hur effektivt stödet är. #metoo påvisade också här att samhällets värderingar lyste med sin frånvaro.

Tillkommande är då att idrotten omsätter drygt 100 miljarder och genererar ca 35 miljarder i skatter.

Dvs för varje krona samhället stoppar in får man tillbaka tre (idrottsstödet omfattar utöver staten 4,5 miljarder till från kommun och landsting och ca 5 miljarder i renovering och drift av anläggningar).

Motsvarande siffra från partierna är inte mätbar och för kulturen ca 8 miljarder.

RF beslutade med anledning av samhällsförändringar på RIM 2017 att genomföra en omfattande utredning för att se hur kraven på att medverka, vara bidragsberättigad och kraven på att få vara kvar bör se ut. RF har till skillnad från alla andra på egen hand agerat för att öka effektiviteten i användandet av skattemedel.

Det är totalt okänt inom Public Service, religiösa organisationer, Kulturen med flera.

När det gäller idrottens opinionsbildning är den undermålig. Kulturen kör i cirklar runt idrotten och de 16 anställda arbetar till 95 procent med kommunikation inåt. Inte så konstigt med 71 förbund, 21 distrikt, 600.000 ideella ledare och 3,2 miljoner medlemmar.

Förstår att det är svårt ta till sig den typen av siffror för en politiker där omfattningen på verksamheten är på väg mot sektnivåer.

Att RF:s beslut om att kvotera i förbundsstyrelser är felaktigt är vi rörande överens om.

Här är problemet att det inte är attraktivt att engagera sig i föreningar längre. Det borde idrotten fokusera på så man inte får samma trista utveckling som de politiska partierna.

Men, vi ses på seminariet på torsdag,Filip. Då kan vi få Timbro att göra en total översyn av hela stödet till civilsamhället. Här finns nog både 20 och 30 förslösade miljarder att släpa fram i strålkastarljuset. De hittar vi inte hos idrotten.