VM-bronset ger bara småpengar
Även brons kan glimma. Sveriges hockeyjuniorer, födda 2000 och senare, bröt en plågsam bronstorka i JVM-sammanhang via 3-2 mot arvfienden Finland. Förbundskapten Tomas Montén räddade fortsatt förtroende på kuskbocken och Svenska Ishockeyförbundet undkom en mängd besvärliga frågor om hur juniorishockeyn ska bedrivas i framtiden.
Visserligen vann U18, steget under J20, guld i hemma-VM i Örnsköldsvik 2019, men på den högre nivån har utvecklingskurvan stannat av. I JVM:s medaljliga är facit två guld, från 1981 och 2012. Finland kan exempelvis sola sig glansen av tre JVM-troféer.
En präktig målvaktstavla av Finlands målvakt, Justus Annunen, var precis den hjälp som ”Småkronorna” behövde för bronsjubel. Samt en handfull applådknipande räddningar av målvakten Hugo Alnefelt, med HV 71 som klubbadress, men fostrad i SDE Hockey i Stockholms norra förorter.
Alnefelt var turneringens MVP, ur svensk synvinkel, trots osäkerhet i semifinalen mot Ryssland, förlust 4-5 efter förlängning. Kritikerhyllade backen Rasmus Sandin hade stort förtroende hos Montén, men blev pinsamt rundad när Rysslands Ivan Morozov pangade in avgörande 4-5.
Den här säsongen har redan över 100 svenska spelare NHL-status. Ur den här JVM-upplagan väntas minst ett tio-tal spelare försvinna ”over there” till nästa säsong. Finska, ryska och tjeckiska spelare är inte alls lika attraktiva.
Svensk ishockey svarar för utbildningen, men ersättningen på klubbnivå är skrämmande låg. Och har så varit ända sedan Börje Salming en gång bröt isen på 1970-talet.
Under januari ska ett nytt avtal förhandlas fram mellan Svenska Ishockeyförbundet och NHL-organisationen. Ett avtal som ännu en gång kommer att dikteras av NHL:s välvilja – trots att den svenska utbildningsmodellen håller världsklass, ja det anser även NHL-styret.
Det stora problemet är förstås att Anders Larson, ordförande i förbundet, inte har något att sätta emot om NHL protesterar, och anser att det svenska ”budet” ligger för högt – ur deras synvinkel.
Larson, och för all del landets hockeyklubbar, sitter i samma rävsax; de är helt beroende på NHL:s välvilja. Vilka summor pratar vi då om, ja brödsmulor från de rikas bord. Vid varje spelarövergång utgår en utbildningsersättning som ska fördelas på klubb och distriktsnivå samt elitnivå. Det årliga totala beloppet understiger 10 miljoner kronor, det är häpnadsväckande lågt. Inför den här säsongen skrev 26 spelare NHL-kontrakt där ersättning kunde knytas till svenska klubbar.
Hur ser framtiden ut? Ja, räkna inte med några större förändringar. NHL applåderar det arbete som Anders Lundberg, spelar – och utvecklingsansvarig på förbundet lägger ned på våra unga spelare. ”Varför betala mer, då svensk hockey fortsätter att producera spelare i en strid ström?”
Det fanns en tid då svensk hockey försökte hota med maktspråk. Spelare skulle stoppas från Tre Kronor – om svenska kontrakt bröts och om NHL inte alls ville lätta på plånboken. Till och med nuvarande förbundskaptenen Johan Garpenlöv skulle en gång stoppas från en proffskarriär.
Klubbar och förbund fick snart krypa till korset. Bättre att ta brödsmulor från NHL, än att hamna på kollisionskurs med spelare som lockades av chansen att säkra en ekonomisk framtid.
Det var på 1980-talet, och ännu snart 30 år senare har ingenting förändrats i relationen svensk ishockey och NHL.
Framtiden är ljus för svenska bronshjältar i Ostrava, deras svenska moderklubbar får leva vidare med ideella insatser, förenings – och kommunbidrag och för SHL-klubbarna med i huvudsak ersättningar från C More och TV-avtal. Samt egen uppfinningsrikedom med event och fastighetsbolag som stödjeben till hockeysverksamheten.
I fotbollen är situationen en helt annan – här kan elitklubbar bygga förmögenheter vid lyckade spelarförsäljningar till främmande klubbar. I ishockeyn slår rävsaxen till. Obönhörligt.
Kjell Nilsson
Mest lästa just nu
På lördag, 30 mars, inleds 100 års jubilerande allsvenskan i fotboll, i en tid när våld och allvarliga incidenter på läktaren har ökat kraftigt. Ansvariga inom polisen talar till och med om att supporters till lag från Stockholm, Göteborg och Malmö har ”radikaliserats” och inte är främmande för omstörtande verksamhet.Enligt en kartläggning av SVT har 224 personer tillträdesförbud till den allsvenska premiären.
Om ett år kommer Lidköping, bandyorten nummer ett, både publikt och sportsligt, att stå som värd för världsmästerskapen i bandy.
I Vänerland har det vid flera tillfällen varit Vänersborg som välkomnat bandyvärlden. När det spelades enstaka VM-matcher i ”Lidköping” under -60- och ,70-tal har det aldrig varit någon publikrusning. Då uppstod talesättet ”folket älskar Villa, inte bandy”.
Jerry Andersson, 56, Mr Troja, fick för ett år sen beskedet via Facebook att han inte var önskvärd i Ljungbyföreningen längre. I dag presenterades han som ny i Växjö Lakers organisation.
- Egentligen har vi inget genuint idrottsintresse, trots att vi åkt både Vasaloppet och sprungit Lidingöloppet, säger Jan Blad,69, företagsledare och gudfader för Amo Handboll, nykomlingar i handbollsligan.
I Alstermo i Kronobergs län finns elit-handbollens mest anonyma lag, men med störst optimism via stor framtidstro. Och med stort stöd av Amokabel, en skandinavisk branschledande koncern med tre kabelbolag som tillverkar olika typer av ledningar och kablar.
Striden mellan ATG och Svenska Spel fortsätter., Men i en första instans, – Patent- och marknadsdomstolen (PMD), vann ATG. Och nu har även Patent- och marknadsöverdomstolen (PMÖD) dömt till ATG:s förde.
ATG har sedan 1973 registrerat företagsnamnet Aktiebolaget Trav och Galopp hos Bolagsverket. När Svenska Spel 2020 lanserade spel på hästar använde man trots det ordkombinationen ”Trav & Galopp” i sin kommunikation. ATG valde därför att stämma Svenska Spel för intrång i ATG:s företagsnamn.
Skriv kommentar