Men - Armand är särklassig
Den på alla sätt charmerande och spännande skridskoåkaren Nils van der Poel får årets Bragdmedalj av Svenska Dagbladet.
Han är i högsta grad en välförtjänt vinnare, en vinnare i längden, en vinnare av folket han möter.
Det är en i allra högsta grad säregen och intressant idrottspersonlighet som satte upp ett mål, nådde det, tackade för uppmärksamheten (som han för övrigt skiter i) och valde en annan bana i livet.

Det är högst ovanligt och respektabelt. Han har större mål i livet vän att kava runt på en isbana, kliva upp på en prispall och sitta i TV-soffor och prata som sin bragd.
Livet större än isovalen
Han verkar mera intresserad av det stora livet, de viktiga frågorna och det är inte svårt att förstå, att han efter sin idrottskarriär är ett förstaval för många som söker inspirerande föreläsare till sina event.
Det han gjort är enastående i en sport där Sverige historiskt haft profiler som Sigge Eriksson, Jonny Nilsson, Tomas Gustafsson och många fler. Att vinna både 5000 och 10 000 meter på ett OS och därtill sätta världsrekord på milen slår an och jag gissar att hans personlighet, hans sätta att tala om sporten som en metafor för någonting större och väsentligare, hans kloka svar på frågor han får, hela den nimbus han skapat runt sig själv också har betydelse när en jury sätter sig för att bedöma årets främsta idrottsprestationer.
Där fanns Jonna Sundlings sprinterguld på skidor i samma OS att ta hänsyn till, Sandra Näslunds i skicross, Sara Hectors i slalom. Olympiska meriter väger i slutändan lite tyngre än alla andra segrar i väl så konkurrensutsatta sporter. Hoppryttaren Henric von Eckerman gjorde allt vad en sådan kan göra i internationell konkurrens men fanns med i det medaljerade bragdlaget ifjol och då fick väl det räcka. Magnus Ericsson seger i Indy 500 fanns också på listan över tänkbara kandidater också han med hästkrafter att lita till för att nå de stora segrarna.
Mot Nils van der Poel räckte de inte till.
Han vet vad han gjort
Hörde en snabbintervju med honom direkt efter att beslutet annonserats av SvD:s sportkrönikör Anders Lindblad, som för övrigt skrivit att ”konkurrensen nog aldrig varit så hård” som i år.
Nyutnämnda bragdmedaljörer brukar jubla, säga att de inte fattar, tacka bragdjuryn, att det här är det största priset som går att vinna för en idrottsbragd.
Inte Nils van der Poel. Naturligtvis inte. Han nämnde inte orden glad, eller överraskad, eller överväldigad eller att han trodde att någon annan skulle vinna. Jag är inte ens säker på att han visste om att just den här tisdagen i december utses Svenska Dagbladets bragdmedaljörer. Han vet vad han gjort, vet vad det kostat, vet med sig vad värdet är för honom, enbart för honom. Han har aldrig tävlat för att tillfredsställa någon annan, för att hedra Sverige, eller ens för att få applåder och uppmärksamhet.
Han har gjort det som ett intressant projekt, som ett test på vad han kunde åstadkomma med sin kropp om han följde ett visst mönster, offrade tillräckligt mycket tid och kraft. Han och bara han vet vad de där guldmedaljerna är värda. Han är säkert glad och stolt innerst inne men han tycker sig inte behöva några jurybeslut på vad han är värd. Därför återhållsamheten när resultatet tillkännagavs. Han tycker nog innerst inne att ingen annan än han själv kan värdesätta det han gjort.
Jag skulle inte kalla honom otacksam, han är inte den typen. Men han ser sig inte som en större och bättre idrottsman och människa bara för att någon annan tycker så.
Duplantis ”månfärd”
Jag hyllar förstås utnämningen av Nils van der Poel. Men det fanns en annan utväg som jag också hade applåderat. Kanske till och mer ännu mera.
Det står numera skrivet i prisets statuter att för att få det en andra gång krävs att bragden måste ”stå i särklass.”
Om det är någon gång man skulle kunna hänvisa till den klausulen så är det i år. När Armand Duplantis, med gott om luft mellan sig och ribban, hoppade över 6.21 och vann VM-guldet i stavhopp i Eugene i somras.
Det är ett av de mest magiska ögonblicken i hela den svenska idrottens historia.
Han är enligt mitt förmenande i en sådana särklass att man kan jämföra med om Neil Armstrong skulle ha förbisetts som Årets resenär till förmän för någon annan globetrotter1969, säkert också mycket äventyrlig och enastående.
Duplantis betraktas idag av många som världens bästa idrottsman alla kategorier, han är redan utsedd till Årets manliga friidrottare i världen. Visst, han fick priset, 2020, men om nu begreppet särklass någon gång skall kunna användas så var det i år. Duplantis idrottsliga nivå är obegripligt hög, prestationen så stor att vi bara står där och gapar i förvåning över om det han gör verkligen är möjligt. Ungefär som vi glodde upp mot månen 1969 och försökte intala oss att det faktiskt gick omkring människor där.
Jag tror i alla fall att Nils van der Poel inte hade brytt sig det minsta om Duplantis hade belönats en andra gång.
Mest lästa just nu
Fotbollens globala förändring och ekonomiska tillväxt återspeglas även i allsvenska Hammarby IF:s bokslut för 2024. Under året växte koncernens eget kapital till 146,6 miljoner, jämfört med 103 miljoner för 2023.
Under 2024 uppgick Hammarbys intäkter till 384 miljoner, en ökning med närmare 45 procent jämfört med 2023.
Gothenburg Tennis Center är en nytennishall mitt i Delsjöns natur- och idrottsområde där en mängd föreningar inom helt olika idrotter bedriver sin verksamhet. Gothenburg Tennis Center arbetar med att utbilda och utveckla unga tennistalanger och vara ett komplement till de befintliga tennisklubbarna i regionen. Via fler banor i regionen skapas också fler möjligheter för barn och unga att börja att spela tennis, samtidigt som det skapar förutsättningar för de unga spelare som vill göra en elitsatsning .
Det var dagen då Therese Johaug skulle v isa att det går att komma tillbaka efter ett upehåll. Så kunde hon motivera all träning inför återkomsten. Genom att erövra segern bevisade hon sin särklassiga förmåga. Så gick hennes tankar.
Det var också dagen då Frida Karlsson skulle visa att hon kunde mycket mera. Hon var färdig för de stora uppgifterna. Hon skulle besegra Therese Solhag. De tankarna rörde síg ständigt och jämnt i hennes huvud under alla träningspass med sikte på Trondheim.
Jerry Andersson, 56, Mr Troja, fick för ett år sen beskedet via Facebook att han inte var önskvärd i Ljungbyföreningen längre. I dag presenterades han som ny i Växjö Lakers organisation.
I en intensiv nyhetsflora försvann förra veckan det här högst anmärkningsvärda budskapet: ”Via Gräsroten delar Svenska Spel varje år ut 35 miljoner kronor till ungdomsidrotten och föreningslivet i Sverige”.
I november, då föreningen fyllde 15 år, kunde ordförande Jerry Sjögren meddela att klubben vunnit 100 000 på JOYNA. Några månader senare var det dags igen. Samma lotteri. Samma summa. Samma glädje.
– Galet, helt otroligt, säger en glad kassör vid namn Nina Sjögren.
Delstatliga Telia säljer sin tv och media-verksamhet till Schibsted Media. Tidigare förlusttyngda TV4 är den stora delen.
Affären påverkar åtskilliga sportintresserade människor.
MFF satsar på en stjärnvärvning. Islänningen Arnór Sigurdsson är klar för klubben.
26-åringen håller dokumenterat hög klass och när MFF fick chansen accepterades att han kostar några miljoner. an får tröja nummer åtta och ansluter till laget nästa vecka.Tränaren Henrik Rydström är lyrisk :– Tittar man på vad han gjorde i allsvenskan, så var det en offensiv av högsta klass. Han kan spela i olika offesiva positioner. Han kan vara åtta, tia eller ytter.
Skriv kommentar