Problemet är att vi inte får fram den mängden nya anställda av två skäl. Dels konkurrensen från näringslivet om kvalificerade anställda och dels vår oförmåga att utbilda nyanlända och få dem i arbete.

Gigantiska kostnader

SKL ser digitalisering som en väg att minska behoven men det kommer inte att räcka.

500.000 nya anställda som med kringkostnader landar på 800 000 kr per person i kostnad är 400 miljarder eller tio försvarsbudgetar, varje år.

Här uppstår oanade möjligheter för idrottsbranschen där de RF anslutna idrotterna är en stor, om än minskande del.

Faktabasen är enkel. Äldre som tränar regelbundet, helst i social miljö har en väsentligt kortare period från fullt frisk till död. Skillnaden mot den som inte tränar ligger på fem till nio år. Den senare undersökningen har dock inte kompenserat för sociodemografiska fakta men vi kan räkna med minst fem år.

Betydelsen av regelbunden träning

Varje individår är miljonbesparingar för samhället. Här kommuner som äger kostnaden för äldrevård och Landstingen som äger kostnaden för sjukvården.

För de medelålders gör även staten stora besparingar eftersom aktiv regelbunden träning ger färre sjukdagar, dvs minskade kostnader för sjukvården.

Motivationen att träna är hög. Minskat personligt lidande är något vi värderar högt. Ingen vill dessutom bli gammal och sjuk. Att minska den risken är individer beredda att investera tid och pengar i.

Trots detta tränar inte alla. Det är dessutom så illa att inkomster och utbildningsnivå är den största faktorn mellan de som tränar och de som inte tränar.

Påverkar oss så mycket mer

Inkomster och utbildningsnivå påverkar också vad vi stoppar i oss. Den halva med de lägsta inkomsterna och den lägsta utbildningsnivån äter sämre och röker i större utsträckning. De äter inte billigare, skräpmaten är inte billig, men de äter sämre.

Vällevnadssjukdomar som är en direkt konsekvens av fel intag och brist på träning slår ofantligt mycket hårdare på den halva som har det sämst.

Här borde S och M kunna enas på en kafferast. S för att de som har det sämst skall få ett bättre liv och M för att det håller nere skatterna. Men så sker inte. Frågan finns inte ens på dagordningen trots att mängden fakta inkl vetenskapligt belagda rapporter kan mätas i ton.

Ta intryck av Hörby

RF har nya bidrag för träning av äldre som en av två punkter i sin valplattform. Det är en självisk och cynisk lösning som ger föreningsidrotten mer pengar men den löser på intet sätt problemen.

Här behövs stödåtgärder som når alla, dvs stödet kan inte begränsas utifrån organisationsform. Hörby kommun som upphandlat fri träning för alla som fyllt 75 är ett föredöme. Alla kommuner borde göra samma sak eftersom det är lönsamt redan på fem års sikt och åldern bör sänkas till 70.

Mitt förslag är ett utökat RUT-avdrag som gäller alla som erbjuder träning, ideella föreningar såväl som kommersiella aktörer. Det får ersätta friskvårdsbidraget som ger väldigt lite svett per krona. För de utan inkomster som ur ett välfärdsperspektiv är en minst lika lönsam grupp att få i träning behövs andra stödformer.

Två som inte inser fakta

Vi behöver också ökad medvetenhet och andra stimulanser för att nå maximal samhällsnytta, som då också är maximal individkvalitet.

Här finns anledning att få många aktörer att tänka brett och stort. Det vi tvingas konstatera är att de som bär kostnaden, dvs våra kommuner och landsting inte förmår lyfta tanken från det reaktiva till det proaktiva. Förmodligen för deras verksamhet bara handlar om att hantera de som är sjuka. De saknar helt sakna förståelse för vinsterna med att vi blir friskare.

Stuprörsprincipen är också rådande vilket innebär att ingen har förmågan att tänka bredd och fritt.

Låt idrottsbranschen i dess bredaste beskrivning ta täten i den här frågan.