Atleterna är en krystad blandning

Denna text är en krönika. Syftet med texten är att påverka. Åsikterna är skribentens egna.
Jag älskar teater, film och böcker. Och numera, sedan kultureliten konverterat från en snobbig von oben-attityd till en fascination för idrott, har det gått upp för alltfler att man kan grotta ner sig i svår litteratur, fängslande filmer och dramatisk teater och samtidigt se fotbollsmatcher på TV varenda dag. Sportfånen är död, leve den kompletta kulturmänniskan!
Richard Olsson och Kajsa Bergqvist, påkostade inspelningar, grafik och effekter i Atleterna, men inte blir det bättre för den skull... Foto: SVT

 

Friidrotts-EM nyligen, sim-EM nyss avslutat med den fantastiska Sarah Sjöström så gott som varje dag inbegripen i dramatiska spurtstrider där hundradelar av en sekund avgjorde.

Det är inte mycket som i dramatiskt hänseende går upp mot direktsänd idrott. Alltid mera spännande på TV än i verkligheten, tack vare total överblick och närbilder. Oförutsägbart. Inga givna slut.

Vad ska vi ha Atleterna till?

Att konstnärligt gestalta idrottens drama är svårt. Många har försökt. De flesta misslyckas. Det finns lysande undantag.

Ibland kan man leka med idrott. Och idrottsstjärnor. Det kan bli bra som i Mästarnas Mästare. Inte så mycket för idrottsmomenten som för den sociala samvaron, tillbakablickarna på karriären. Personliga möten. Känslor som kanske hölls tillbaka när de var mitt i karriären. Flerdimensionellt engagerande.

Sveriges Television har nyligen haft premiär, på bästa sändningstid en lördag, för ett program som fått namnet Atleterna. 

Vältränade idrottare utan stjärnstatus, okända för de allra flesta av oss. Tävlingar. 60 meter, klättring, höjdhopp, bågskytte. Jag vet inte allt vad det skall bli.

Ser hellre en korpmatch!

Varför gör Sveriges Television detta?

Möjligen därför att man numera har tillgång (knappa resurser) till allt mindre av den stora idrottens verkliga dramatik.

Kanske för att man inser, att idrott är det samma som dramatik och tror att så fungerar det också i formatet av någon sorts doku-sport-såpa-variant.

Atleterna känns som en krystad blandning av Robinson, Fångarna på fortet (utan dvärgar och tigrar), Gladiatorerna och Mästarnas Mästare.

Varför gör SvT en dålig kopia av redan förbrukade koncept och en egen succé (Mästarnas Mästare)?

Jag ser mycket hellre en korpmatch i fotboll än detta.

Kajsa värd bättre

Dessutom; tävlandet var inte det dominerande inslaget, mesta tiden gick åt till ett försök att göra de här okända människorna intressanta, till någon sorts socialt experiment, till att försöka hetsa fram motsättningar, till att försöka få det att låta som riktig idrott. 

Till detta har man engagerat den fenomenala idrottstjejen Kajsa Bergqvist. Hon är värd bättre.

Det blir rätt fånigt när en f d världsstjärna som Kajsa står och intervjuar okända idrottsamatörer om sådant som hon själv har de bästa svaren på.

Det blev mest ett hurtigt påhejande, ett försök till desperat spänningshöjande a la Gunde Svan, ett high-five-ande som kändes påklistrat och oäkta. Och däremellan stod idrottens klassiska floskler som spön i backen.

Pinsamt, dåligt, ointressant

Och när det drog ihop sig till tävling lite då och då stod den det utmärkta programledarproffset Richard Olsson (som gjorde en jättefin intervjuserie från Göteborg under sommaren) i kostym och såg både upphängd och nedsläppt ut, helt malplacerad och föga engagerad.

Detta var slöseri med TV-tid. Ett misslyckat försök att dramatisera en genre (idrott) vars verkliga dramatik aldrig kan överträffas i konstlad form.

Detta är hitte-på-idrott.

Den berör oss inte. Pinsamt, dåligt, ointressant.

Ett misshushållande med så begåvade människor som Olsson och Bergqvist. 

Och detta är särskilt pinsamt att konstatera, när Sveriges Television så konsekvent låter bli att fullgöra sin publicistiska uppgift genom att ge tittarna undersökande journalistik, grävande reportage, debatter och intervjuer om den verkliga idrotten, en miljardindustri som man totalt ignorerar att granska.

Istället resurser på denna usla kopia av sådant vi redan sett i otaliga tappningar.

Åke Stolt

Inge Johansson (inte verifierad)

tors, 2014-08-28 10:20

1. Obegripligt

Kollade någon gång på Mästarnas Mästare. Babel går samtidigt och programmet är intressant med många bra tips för bokläsning. Det räcker gott och väl med direkt sänd TV sport, den finns en mass. Totalt ointressant blir det nr svt försöker konstruera tävlingar mellan några slags träningsidioter. Jag förstår inte hur och vem som kommer på idéen. Och så till det värsta hur kan människor sitta och titta på eländet? Men det är väl samma kategori som far runt på småvägar i Västmanland efter skogsbranden och tittar utbrända diken. För ur bilen går de väl aldrig. Och så Kajsa och Olsson. Hur kan Ni gå med på att göra något så erbarmligt dumt? Jag kommer aldrig att titta och suckade - inte nu igen - när jag såg en reklamsnutt i pausen mellan några programpunkter.

Trave Munde (inte verifierad)

mån, 2014-09-01 12:14

2. Onödig kritik

Onödig kritik tycker jag. Roligt och underhållande idrottsprogram. Undrar om folk som klagar kanske tittar för mycket på tv? PS. jag ser också hellre en korpmatch än det mesta som kommer på tv...

Fotbollens globala förändring och ekonomiska tillväxt återspeglas även i allsvenska Hammarby IF:s bokslut för 2024. Under året växte koncernens eget kapital till 146,6 miljoner, jämfört med 103 miljoner för 2023. 

Under 2024 uppgick Hammarbys intäkter till 384 miljoner, en ökning med närmare 45 procent jämfört med 2023.

Gothenburg Tennis Center är en nytennishall mitt i Delsjöns natur- och idrottsområde där en mängd föreningar inom helt olika idrotter bedriver sin verksamhet. Gothenburg Tennis Center arbetar med att utbilda och utveckla unga tennistalanger och vara ett komplement till de befintliga tennisklubbarna i regionen. Via fler banor i regionen skapas också fler möjligheter för barn och unga att börja att spela tennis, samtidigt som det skapar förutsättningar för de unga spelare som vill göra en elitsatsning .

Det var dagen då Therese Johaug skulle v isa att det går att komma tillbaka efter ett  upehåll. Så kunde hon  motivera all träning inför återkomsten. Genom att erövra segern bevisade hon sin särklassiga förmåga. Så gick hennes tankar.

Det var också dagen då Frida Karlsson skulle visa att hon kunde mycket mera. Hon var färdig för de stora uppgifterna. Hon skulle besegra Therese Solhag.  De tankarna rörde síg ständigt och jämnt i hennes huvud under alla träningspass med sikte på Trondheim.

Jerry Andersson, 56, Mr Troja, fick för ett år sen beskedet via Facebook att han inte var önskvärd i Ljungbyföreningen längre. I dag presenterades han som ny i Växjö Lakers organisation.

I  en intensiv nyhetsflora  försvann förra veckan det här högst anmärkningsvärda  budskapet: ”Via Gräsroten delar Svenska Spel varje år ut 35 miljoner kronor till ungdomsidrotten och föreningslivet i Sverige”. 

I november, då föreningen fyllde 15 år,  kunde ordförande Jerry Sjögren meddela att klubben vunnit 100 000 på JOYNA. Några månader senare var det dags igen. Samma lotteri. Samma summa. Samma glädje.

 – Galet, helt otroligt, säger en glad kassör vid namn Nina Sjögren.

Delstatliga Telia säljer sin tv och media-verksamhet till Schibsted Media. Tidigare förlusttyngda TV4 är den stora delen.

Affären påverkar åtskilliga sportintresserade  människor.

MFF  satsar på en stjärnvärvning. Islänningen Arnór Sigurdsson är klar för klubben.

26-åringen håller dokumenterat hög klass och när MFF fick chansen  accepterades att han kostar några miljoner. an får tröja nummer åtta och ansluter till laget nästa vecka.Tränaren Henrik Rydström är lyrisk :– Tittar man på vad han gjorde i allsvenskan, så var det en offensiv av högsta klass. Han kan spela i olika offesiva positioner. Han kan vara åtta, tia eller ytter.