Luc Tardif, fransk-kanadensare som är ordförande i IIHF, ishockeyns internationella förbund, bekräftade vid en presskonferens den sista VM-dagen att OS-ishockeyns spelprogram nu ska fastställas utan rysk medverkan.

Jag säger, inte en dag för tidigt – äntligen kan vi lägga alla diskussioner om rysk medverkan åt sidan.  Allt annat vore ett svek mot en nation som bombas sönder och samman av en aggressiv stormakt.

Vore ett svek

Beskedet från Luc Tardif var det bästa med VM-ishockeyns finaldag. 

USA har förstås en annan uppfattning, efter 2,02 av förlängningen smällde Buffalos Tage Thomson in avgörandet bakom en stackars Leonardo Genoni, Schweiz målvakt.  I spel mot tre mot tre, efter 0-0 vid full tid. En våldsam holmgång mellan två skickliga lag, där den berömda marginalen var på USA:s sida.

Ridån ned för fjärde gången för alplandet som får nöja sig med VM-silver och är ännu utan mästerskapsguld.  Revansch hägrar i maj 2026,  Schweiz är nästa  VM-arrangör, då i Zürich.

Det var  USA:s blott andra VM-guld i historien, det första 1933, ja ni läste rätt.  Det andra  är från 1960, OS-guld som på den tiden också hade VM-karat.

 Det är således 63 år sedan USA kan fira ett guld. Matchvinnare Thompson är 28 år och lagkamrat med Rasmus Dahlin i Buffalo.

USA:s utvecklingsprogram på ungdomssidan är väl dokumenterat, och har under den senaste tio års perioden haft stora framgångar. USA är regerande mästare i J 20 från 2025 i Ottawa, och vann även i Göteborg 2024. I finalen besegrades då Sveriges juniorkronor. 

Idrottens Affärer har tidigare berättat att 2025 års guldtrupp endast har två spelare över 30 år, jämför exempelvis med Tre Kronor som hade hela 13 spelare över 30 år.

Facit från JVM berättar hur en nations ishockey mår – är exempelvis de utbildningsinsatser som riktas mot juniorer och ungdomsspelare de rätta? Resultaten förskräcker för svensk del, endast två JVM-guld genom tiderna, det första så långt tillbaka som 1981, det senaste 2012.

Helber välkommen

Ny strategisk sportchef på förbundet är amerikanen Mike Helber, 54 år, en profil från flera säsonger i Linköpings HC. Nu med ansvar för talangutveckling, han saknar inte arbetsuppgifter.

Bakom spelartruppen, i USA:s bås, jublade John Vanbiesbrouck, general manager. Hans senaste Sverige-besök, våren 1989, var inte lika roligt. Han var då målvakt för USA, och förnedrades av Kenta Nilsson med sin dragning med ena handen fram till 4-2. En fullträff som blev ”Foppas” i OS-finalen mot Kanada 1994.

Tre Kronor vann programenligt med Danmark, 6-2, allt annat hade varit tidernas svenska fiasko och betydligt värre än Vitrysslands 4-3-seger i OK i Salt Lake City 2002.

Har bronsmatcher något värde överhuvudtaget?

 Fotbollen har för länge sedan slopat matcher mellan två förlorare.  I bordtennis där svenskan Petra Sörling är ordförande i ITTF, ett av världens största specialidrottsförbundet kunde Truls Möregårdh direkt njuta av sitt VM i brons i Doha efter förlust i semifinal.

Måste tänka nytt

Nej, ishockeyn måste tänka i nya banor. Skicka bronsmedaljer direkt till förlorande lag i semifinal.  Då slipper vi trista möten, som  matchen mot Danmark  Helt utan nerv och intensitet, knappt en tackling, knappt en närkamp. Första perioden var seg som tuggummi, och tyst som i domkyrkan i l Aviccii Arena.  Jumbotronen visade att det var utsålt, 12 530 åskådare, men alla var inte närvarande.

I andra och tredje perioden räddade Te Kronor delar av sitt sargade anseende, men Mika Zibanejad erkände att ett brons inte var mycket att hurra för – när det var VM-guldet som hade lockat 22 NHL-spelare att förlänga säsongen med tre veckor ishockey – efter 82 grundseriematcher och ett knippe play off-matcher.

Det här var sjätte raka mästerskapet som Tre Kronor inte spelade om guldet. 

Efter varje guldmiss har förbundet ”utvärderat”, men  resultaten når sällan eller aldrig offentligheten, den begravs precis som sanningen om förre presschefen Anders Feltenmarks direkt lagvidriga uppsägning i februari 2020. Hans bok,  ”Sanningen de ville begrava”  är ingen munter läsning för ordföranden Anders Larsson och hans styrelse. 

Svidande miljonnota för alla anställda 

Nu kan styrelsen exempelvis fråga sig om Sam Hallams stab på 18 personer, med honom själv, var brons värd. 

 Fanns det verkligen arbetsuppgifter för en senior adviser, Daniel Alfredsson, en general manager, Josef Boumidienne, en assistent general manager Patric Hörnqvist, en team manager Martin Lundby och utöver Sam Hallam fyra assisterande tränare, en målvaktscoach, medicinisk personal och materialansvariga, presschef. Och en landslagschef över alla i Anders Lundstedt.

Notan är i flermiljonklasasen – det blir något för Christer Plars, generalsekreterare att tugga i sig när Sveriges VM-äventyr 2025 ska bokföras i sifferkolumner.

Efter varje guldmiss har förbundet ”utvärderat”, men  resultaten når sällan eller aldrig offentligheten, den begravs precis som sanningen om förre presschefen