Det är alltför betungande, ekonomiskt och organisatoriskt, att stå som värd för ett program med fem grenar, sprint, sprintstafett (mixade lag),  medeldistans, långdistans och traditionell stafett ( tre sträckor).

Ideella krafter fortfarande

Det är besvärande för IOF  att ”självvald väg  i okänd mark”, ännu 2019 saknar  ekonomiska muskler så till den grad  att arrangörskap i huvudsak vilar i ideella händer.

Utvecklingen har i det avseendet stått stilla sedan VM-premiären i finska Fiskars 1966.  När andra mästerskap, som skidor, skapar miljonintäkter för arrangerande länder, har orienteringen inte alls lyckats koppla ihop sin tävlingsverksamhet med 2000-talets stora frammarsch för motion och ett rikt friluftsliv.

Det svenska förbundet, SOFT, har precis som IOF, trampat vatten och har inte nämnvärt lyckats höja statusen i jakten på kontroller.  Trots att förbundet i sitt led har sportens stora guldkalv – även i ett internationellt perspektiv.

Tove Alexandersson, 27 år, VM-debuterade i franska Savoie 2011 med VM-brons i stafett. På onsdagen tog Tove sin 19:e VM-medalj, åtta guld, åtta silver och tre brons. Hon är sportens fixstjärna efter tidigare dominanten Simone Luder-Niggli, Schweiz.

När simningens Sarah Sjöström kasserade in miljoncheckar efter senaste VM  står Tove i det närmaste tomhänt – varken det svenska eller det internationella förbundet har ekonomiska medel för ett prestationsbaserat bonussystem.

Hon får nöja sig med småsmulor

Nu springer inte Tove med kniven på strupen, ett antal privata sponsorer har säkrat en heltidssatsning  såväl vinter som sommar, hon är världsetta även i skidorientering. Hennes kassabok rymmer ändå småsmulor jämfört med vad skidsportens nya fixstjärna Frida Karlsson kan räkna in.

Toves medaljbonus vilar på tre ben, O-ringens, Världscupen och VM, totalt 50 000 kronor. Ett anmärkningsvärt lågt belopp, med hänsyn till hennes dominans i sporten. 

-Ja, det är vår verklighet, orienteringen har svårt att ”nå fram”, konstaterar Björn Bettner, ekonomisk rådgivare till Tove.

Vad innebär då nyordningen för sporten?

Kanske kan nästa års renodlade sprint VM  bli den dörröppnare som krävs för att öka sportens attraktionskraft, och därmed ökande sponsorintäkter. Sprint är TV-mässigt överlägset klassisk orientering, som i norska Östfold. Trots utvecklad teknik som GPS-bevakning och löpande kameramän. 

Vilken disciplin ska gälla?

Sprint har en helt annan puls, och är anpassat för TV:s bevakning på ett helt annat sätt. I årtionden har IOF arbetat för att ge sporten olympisk status, och därmed vinna ökad uppmärksamhet och attraktion hos internationella sponsorjättar.

Ansträngningar som hittills varit fruktlösa, ett stort hinder har varit osäkerhet kring vilken disciplin som ska presenteras på det olympiska bordet. Evighetslånga TV-produktioner är inget vinnarvapen – däremot kan en explosionsartad sprint med segrartider kring 15 minuter vinna gehör hos de olympiska gudarna. Lösa diskussioner förs i dag med kommande arrangörer av Paris-OS 2024.

Tove Alexandersson tog i Östfold sitt fjärde raka VM-guld på lång distans, sportens ”blåa band”. Notera att det senaste svenska herrguldet på sträckan är från 1995 i tyska Detmold, Jörgen Mårtensson.

Största segermarginalen någonsin 

Hur många medaljer Tove än springer hem – rik blir hon inte! 

 Nu var guldmarginalen  sex minuter och 16 sekunder ned till skrälltvåan Lina Strand, 31. Den största segermarginalen någonsin på damernas stora kraftprov.

Tove har två guldchanser kvar, medel distans och stafett. Sverige slåss med Norge om titeln som bästa VM-nation.